Jag hade nästan glömt hur det är att vara slav till en katt men nu har Elsa påmint mig och det rejält. Det är smått fantastiskt hur en så liten kropp kan alstra så mycket auktoritet! Elsa bestämmer när vi ska kela, när vi ska leka, när vi ska äta - oavsett om det är kl 04:00 eller inte - och det är bara att lyda. Hon har en enormt hög röst för att vara så liten också.
Och sen ibland... så sänker sig lugnet och tystnaden över lägenheten. Och då stiger paniken i mig. Har hon smitit ut? Har hon skadat sig? Kan hon teleportera? Men nu tror jag att jag har kommit på åtminstone ett ställe hon använder för att "försvinna". När jag öppnade dörren till linneskåpet så... låg hon där:
Det var så länge sen jag hade katt själv att jag hade glömt deras förmåga att ta sig in överallt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar