Augustisnö

Näst sista Riksteaterföreställningen för året var Augustisnö, som utlovades vara "en sylvass satir om klass, klimat och samtidens längtan efter paketerade berättelser i exportvänligt format. Med träffsäker humor och dråpligheter blottar den också djupare lager av makt, representation och globala orättvisor – sammanvävda i en berättelse där inget längre känns glasklart, varken i manuset eller verkligheten". 

I väntan på föreställningen gick Marie och jag och fikade på Espresso House...

 
...där jag hade bestämt mig för att beställa "något litet" men det fanns tydligen bara jättemackor (och jättekoppar med te).

 
Medan vi fikade pratade vi om hur vi aldrig har blivit besvikna på någon av Riksteaterns föreställningar.

Men tyvärr måste jag säga att vi alla blev besvikna på den här föreställningen. Någon sylvass satir var det inte och humorn var knappast träffsäker. Så det var tur att den bara var en timme och tio minuter - mycket mer vet jag inte om jag hade velat se. Hade det varit en paus hade jag nog gått hem då...

Jag förpassar minnet av den här föreställningen till kategorin "undantaget som bekräftar regeln"och har mer hopp om nästa föreställning i december!