Efter lite östgötadag, dags för lite teater.
Echo av Nassim Soleimanpour - till skillnad mot senaste pjäsen vi såg av honom så spelades den här på Stora teatern.
Man vet ju aldrig vad man kan förvänta sig av honom, så det var bara att spänna fast sig och åka med...
Scenografin var som vanligt ganska stram.
Vi fick givetvis träffa Nassim själv ganska snart. Och hans fru, hans hund, hans granne i Berlin, hans mamma och några andra.
Det var som väntat en ganska så ovanlig och omtumlande föreställning. Väldigt snyggt gjord och framförallt tekniskt avancerad.
Stackars Maria Kulle hade nog inte förväntat sig att få prata så mycket engelska men hon jobbade på och gjorde riktigt bra ifrån sig.
Undrar vad han ska hitta på nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar