Idag har jag varit helt feberfri och har tillfrisknat från min vissenhet i veckan. Egentligen skulle jag i detta nu vara på Mauritzbergs slott och lösa mordmysterium men jag har drabbats av corona-panik, så jag stannar faktiskt hemma. Det är inte enbart fjollighet - eftersom jag tillhör en riskgrupp kommer jag inte bara att bli lite snuvig om jag blir smittad, jag får vara tacksam om jag "bara" får lunginflammation och blir inlagd på sjukhus med syrgas i några veckor. Framförallt nu när jag redan har varit vissen och förmodligen har nedsatt immunförsvar. Och nu när antalet bekräftade smittade har gått från 1 st i måndags till 17 st igår fredag så vill jag försöka undvika för mycket folk i slutna utrymmen tills vi ser vartåt det är på väg. Jag har även avanmält mig från en två-dagars kurs via jobbet nästa vecka eftersom det skulle innebära att åka bussen fram och tillbaka till Linköping.
Delvis beror nog min akuta corona-panik på att jag - lite obetänksamt - tittade på dokumentären om coronaviruset på SVT Play i torsdags. Och på jobbet har man gått från att för lite drygt en vecka sen vägra en kollega att jobba hemifrån i 14 dagar efter att hon kom tillbaka från norra Italien dagen innan det sattes i karantän till att igår skicka ut information om att vi alla ska förbereda oss för att ev jobba hemifrån - då är det allvar!
Men jag kan meddela att jag i alla fall inte håller på att hamstra som jag förstår att alla andra gör. Jag behöver inte hamstra inför krissituationer, jag är en hamstrare av naturen och har alltid beredskapslager hemma - av i princip allting. Om bara vatten och el fungerar skulle jag säkert klara en tremånaders-karantän, utan vatten och el åtminstone en vecka, förmodligen två. T o m vad gäller toalettpapper 😉
Vi får väl se hur det utvecklar sig framöver. En sak är i alla fall säker - det kommer att bli urtråkigt!
