Boktips!

Jaha, vad ska man skriva om, då? Jag har alltid varit oerhört dålig på att skriva och aldrig varit speciellt intresserad av det heller. Jag tror jag är den enda i hela min bekantskapskrets som aldrig har velat bli författare eller journalist eller någon annan sorts skribent. Jag har aldrig haft någon lust att skriva en bok.
Däremot läser jag gärna - i princip vad som helst; romaner, deckare, fackböcker, ex-jobb, tidningar, manualer, baksidan på mjölkpaket - you name it! Alltså är jag naturligtvis väldigt tacksam för de hårt arbetande skribenter som lägger ner sin själ på att skriva så att vi andra får läsa. Om jag ska klaga på något så är det väl att de skriver så förbannat långsamt! När jag har hittat en riktigt bra bok vill jag ju gärna läsa fler av samma författare och när jag lyckligt har satt i mig ett antal volymer av någon favoritförfattare och förhoppningsfullt sträcker mig efter nästa...
- då visar det sig att de har inte skrivit något mer! Så istället får jag antingen sätt mig ner och rulla tummarna i väntan på nästa bok eller också är det bara att ge sig ut i cybervärlden och hoppas att någon, någonstans har ett tips på en bra författare jag har missat (gärna då en som redan skrivit ett tjugotal böcker).

Men nu börjar det ljusna lite :-) Nu har jag fått en egen, oförfalskad, 24-karats författare i bekantskapskretsen - min kompis Anette Kindahl har nämligen fått sin roman Kokongen antagen av Bonniers och så här glad blev hon när hon fick checken:

Nu kommer ju inte den ut förrän nästa år, så skriv upp det så ni inte glömmer det: Kokongen av Anette Kindahl. Den är otroligt bra! Jag kan uttala mig med bestämdhet för jag har redan läst den. Eller åtminstone första utkastet. Anette säger att hon har ändrat på slutet så det ser jag fram emot att bli överraskad av.

Vad handlar den om då? Tja, det är en slags liten släktkrönika där händelser i det förflutna påverkar dagens personer och händelser på ett riktigt spännande sätt. Lite som Barbara Vine, fast på svenska (och inte lika tjock - tack och lov, säger jag som är pendlare och för det mesta läser på tåg och bussar!). Det finns ett mord också, och Herman Göring har en liten biroll - mer kan jag inte avslöja. Köp den, låna den, stjäl den om ni måste, men läs den!

De dåliga nyheterna är, som vanligt, att Anette skriver lika långsamt som alla författare, så nu måste jag sitta och rulla tummarna i väntan på nästa. Tillbaka på ruta ett, alltså…

Nehej, nu har jag inte tid att småprata om litteratur med er längre. Conny klagade på att min blogg såg lite blek ut och att jag borde skaffa lite krusiduller, så nu ska jag leta reda på lite gadgets att smycka med.