Höjdsjuka

Idag har jag haft mina Hole-skor från Nelly på mig på jobbet för första gången. De här:




Tanken var att jag skulle försöka lära mig att gå på dem innan jag ger mig ut bland (normalt) folk med dem. Det gick sådär…

Det går ganska hyfsat på raksträckan i korridoren och jag kan stå i dem utan – större – problem men det är betydligt stappligare på stenplattorna utanför ingången och jag behöver block, rep och talja för att ta mig upp och ner för trappan. Därför har jag åkt hiss hela dagen så fort jag ska ner i postrummet eller gå och fika.

Jag beundrar verkligen kvinnor som kan gå i riktigt höga klackar utan besvär, men hur gör de egentligen? Conny t ex, marscherar självsäkert på i sina 12-centimeters medan jag måste ta stöd mot något så fort de överstiger fem centimeter. Varför? Det är orättvist!

Och varför, varför verkar det bara finnas två klacklägen på snygga skor - minst tio centimeter eller pannkaksplatta? Jag antar att 4-6-centimetersklackar anses som tantiga, med tanke på att när man väl hittar ett par skor med en lagom klack är nästan alltid modellen av typ ”Skolmata-tant” eller ”Bingo med dans på dagcentralen”.

Jag har faktiskt sett en annan sko på Nelly som jag bra gärna skulle vilja ha men enligt beskrivningen är klacken 14 centimeter! Men är de snygga eller är de snygga?

Men jag måste medge att det har varit trevligt för en liten knatte som mig att vistas på olympiska höjder en hel dag (nästan)! Man har bättre utsikt här uppifrån även om luften är lite tunnare. Och man får en hel del kommentarer. De tre vanligaste är ”Snygga skor!”, ”Brukar du vara så där lång?” och ”Är du ny här?”.