Farliga förbindelser

Idag skulle jag egentligen lyriskt ha rapporterat från teaterbesöket igår kväll men tyvärr blir det varken lyrik eller foton. Jag kunde t ex ha lagt in en bild på fikat i pausen men på grund av något strul med beställningen fick vi tillbringa halva pausen med att springa omkring och leta efter vårt bord, vilket innebar att vi knappt hann med att fika överhuvudtaget och jag fick springa nerför trappan med tekoppen i handen efter tredje ringningen och trycka den i handen på brandvakten innan vi rusade in i salongen. Jag tuggade fortfarande när ridån gick upp igen. Aldrig förut har jag satt i mig en räkmacka så snabbt!

Och själva pjäsen, då? Alltså, jag hatar att säga det här men den gör sig faktiskt bättre på film! (Inte för att jag minns speciellt mycket av filmen, det var så länge sedan jag såg den!) Den är väldigt pratig (vilket jag inte nödvändigtvis tycker är dåligt – normalt sett älskar jag pratiga pjäser!) och det mesta av pratet dränktes av kören av hostningar från salongen. Jag har nyligen varit förkyld och hostar fortfarande och jag var lite orolig innan att jag skulle få ett hostanfall mitt under föreställningen men jag kan lite förvånat meddela att jag hostade minst av alla. Dessutom försökte jag hålla inne med mina hostningar till något av scenbytena (och de var legio! Scenteknikerna hade nästan lika mycket scentid som skådespelarna och var helt riktigt med i applådtacket efteråt!), medan resten av salongen hostade oupphörligt hela tiden. Jag har all respekt för Marika Strand och har alltid tyckt att hon är oerhört duktig men hon har en alldeles för tunn och flickaktig röst för att klara av att verka stark och ondskefull, för att inte tala om att hävda sig mot en svallvåg av hostningar. Dessutom var det ett misstag att visa henne i (1700-tals)underkläder i slutet – hon såg ut som en näpen liten docka! Jag antar att någon ville visa kontrasten mellan den späda lilla dockan och hennes ondska men det enda som hände var att man ville rusa upp på scenen och krama om henne. Det minns jag absolut inte att man ville göra med Glenn Close i filmen men jag har, som sagt, inte några klara minnen av den.

Hoppsan, det blev visst nästan en recension av det här. Jag hoppas jag inte har förstört för er som inte har sett den än (Marie, Inger, Maria) men å andra sidan är det aldrig fel med lågt ställda förväntningar.