En timmes uppiggande kåseri är alldeles perfekt så här en grådaskig novembertisdag, tycker jag. Och när det ligger på bekvämt avstånd (= ett kvarter) hemifrån så är det ännu bättre.
Det var mycket man kände igen men även vissa saker man har missat. T ex så har jag aldrig plockat med mig kokta ägg och mackor från en frukostbuffé som nästan alla andra erkände sig skyldiga till men det kanske är något man börjar med efter 65? Och när jag ska låta det grå i håret synas är inte heller något jag har funderat speciellt mycket över eftersom jag har haft gråa strån i flera år nu och absolut ingen har märkt något.
Kul i alla fall att det anordnas lite roliga saker på tisdagskvällar för oss som inte orkar vara uppe så länge. Hoppas det blir fler tillfällen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar