Karantänkultur

Just nu när man ska undvika allt vad sociala kontakter heter så är det skönt att tillhöra den del av befolkningen som står ut med sitt eget sällskap och som inte lider av ensamhet. Jag tycker det är riktigt skönt att få mölja omkring osminkad hemma i mjukiskläder och har jag bara mat och en bok att krypa upp i soffan med så är jag nöjd och belåten. Men lite kultur måste man ju ha även om alla teater- och konsert-evenemang är inställda, så idag bestämde jag mig för att gå till Stadsmuséet och kolla in deras Arkeologi-utställning.

Den var inte direkt stor, bara ett rum med lite saker som man har hittat när man grävt ut inför Ostlänken (som kanske eller kanske inte blir verklighet under min livstid). Svensk arkeologi är ganska osexig, framförallt om man jämför med t ex de brittiska öarna, där man inte verkar kunna gräva i en rabatt utan att hitta en fantastisk romersk mosaik eller en saxisk bosättning. I Sverige verkar arkeologi mest bestå av stenbitar och benflisor från stenåldern eller kritpipor från 1600-talet. Men det var ändå trevligt att få komma ut lite.

Medan jag ändå var där passade jag på att titta lite på den numera rikskända utställningen Medlöperi och Motstånd. Jag hade inte så mycket tid kvar så jag tittade mest på bilderna...

...och - självklart - Den Famösa Väggen!

Jag fick lunchsällskap av Anette också. Först hade vi tänkt äta lunch på restaurang men det var ganska mycket folk ute så vi gick upp till mitt jobb och satte oss i stället. Där var knappt en kotte!

Nu får vi se hur lång tid det tar till nästa kulturutflykt...