Basket-jinx

Nu är det officiellt - jag är en jinx! I alla fall för sporten - och framförallt basketen - i stan. Jag såg så mycket fram emot att gå på basket igen efter ett uppehåll på ett par månader år. Och det har ju gått så bra för Dolphins, de har ju varit praktiskt taget oslagbara under hela mitt basket-uppehåll.

Så jag såg fram emot att se dem vinna igen. Och hade letat fram min Dolphins-halsduk dagen till ära.

Allt var perfekt, även den obligatoriska varmkorven!

Idel glada miner, alltså! Och eftersom vi satt precis bakom Borås spelare passade jag på att vifta med min halsduk så ofta jag kunde.

Och det såg verkligen lovande ut till en början. Dolphins inledde med 10-0 och efter den första halvan av matchen ledde de fortfarande, om än inte helt betryggande.

Men under pausen måste ryktet ha nått spelarna att jag var där, för när de kom tillbaka började de spela som krattor! De missade skott, tappade bollen, snubblade på sina egna fötter och drog på sig foul efter foul.
 

Så naturligtvis förlorade de matchen! Jeanette försökte trösta mig med att det bara var med fyra poäng men det var en klen tröst. 

Och nu är jag väl portad från all sport i stan på livstid. Och blir de inte svenska mästare i år också (efter tre år på raken när jag inte har sett en enda match) får jag väl flytta från stan helt. Jag kanske ska flytta till Linköping och börja heja på LHC - för att ge Vita Hästen en chans att avancera...?