Nu inleds en tvåmånadersperiod med minst en teaterföreställning i veckan (och lite andra aktiviteter däremellan). Och den här veckans första - men inte sista - föreställning var Titta pappa en död cirkus av Kristina Lugn och Staffan Westerberg. Den var... ska vi kalla det lite speciell...
Visserligen ringde Nassim Soleimanpour upp sin mamma i Iran under föreställningen Nassim förra året men det här var nog första gången jag varit med om att skådespelarna ringer upp (den fortfarande levande) författaren innan föreställningen och berättar att de snart ska början.
Det hände en hel del på scenen under en timme och 20 minuter och det var minst sagt förvirrande, på gränsen till psykotiskt ibland. Men det var bra! Skådespelarna var väldigt bra! Och jag tyckte man väldigt väl kunde avgöra vilka delar som var skrivna av Kristina Lugn och vilka som Staffan Westerberg stod för. Men jag tror nog att jag snarare kommer att minnas vad jag tyckte om föreställningen än vad jag kommer att komma ihåg själva föreställningen - om ni förstår vad jag menar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar