Promenader är bra för själen, har jag hört, och bor man nästgårds till en oerhört vacker park ska det väl inte vara så svårt att komma ut och njuta lite av stillheten.
Men det är svårt att bara flanera. Hela tiden skriker hjärnan "Vart ska vi?", "Vi kan väl inte bara vandra planlöst, vi måste ju ha ett mål!", "Varför går vi så sakta?", Vi kommer aldrig fram i den här takten! Snabbare, snabbare!", "Kolla, där går en j-el framför oss, det är inte acceptabelt - gå om genast!" och andra klämkäcka uttryck som jag måste få bort ur huvudet. För meningen var ju faktiskt att det skulle vara rogivande.
måndag 19 september 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den goda människan i Sezuan
Den goda människan Sezuan var sista föreställningen för säsongen på abonnemanget och det var inte med höga förväntningar vi förpassade oss...
-
Varning för äckliga bilder! Nu har jag testat KRY för första gången och jag måste säga att det gick över förväntan! Anledningen till detta s...
-
Jag får inte finnar ofta men när jag får det är det alltid stora monsterblaffor på väldigt framträdande ställen. Som nu till exempel! Det ha...
-
Jag tror jag tog ut mig förra veckan med jobb och tråkiga saker som cykelolycka och roliga saker som loppislunch och Virtual Reality för jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar