Innan konserten passade vi på att testa det senaste tillskottet i stans utskänkningsflora - Pig'n'Hen - som visade sig har riktigt goda wraps (om det nu är det de kallar dem) och daiquiris men som hade en ljudnivå som inte direkt passade sig för samtal, så det blev att äta lite snabbt och gå vidare.
Jag passade i stället på att ta en kopp te i foajén på konserthuset och njuta både av utsikten och den ljuva musiken.
Jag vet inte vilka det var som spelade i foajén men duktiga var de.
Sen då själva konserten och trots att jag redan från början visste att det var en konsertant version så kände jag att jag saknade själva operakänslan. Sångarna hade rent fantastiska röster och var otroligt duktiga men jag saknade scenografi, kostym och mask. Min italienska är ju inget vidare och även fast jag har sett den förut (och dessutom har sett Rent två gånger, som ju ganska lik), så var det lite svårt att hänga med ibland när de bara stod rakt upp och ner. Framförallt saknade jag kostym, faktiskt, det var lite svårt att föreställa sig 1840-talets Paris (1890-talets Stockholm som de av någon anledning flyttat handlingen till) när sångarna såg ut som om de var på väg till en firmafest på banken 2017!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar