Tack och lov att vissa saker börjar blir normala igen! Som folklustspel av Gideon Wahlberg i utomhusmiljö. Den här gången var det Folket i Skinnarviksbergen och spelplatsen var gamla fängelsets disponentvilla.
Men innan dess hann Maria och jag spela lite äventyrsgolf. Det gick sådär - vi spelade som krattor båda två (jag skyller på mina nya glasögon) men jag spelade lite mindre som en kratta och lyckades vinna ändå (de kanske inte är så dåliga egentligen, glasögonen...)
Och eftersom jag åt en jättepizza på lunchen så orkade jag bara en liten, liten glass efteråt.
Sen förflyttade vi oss till Pinchos, där vi mötte upp Annika och spelade ett av deras quiz (vi hann bara ett) och eftersom jag nyss hade ätit en glass orkade jag bara tre små rätter...
... och en brownie med hallonsorbet.
Och sen var det dags! Förväntansfullt bänkade vi oss inför föreställningen.
Och så följde en förutsägbar historia med fart och flärd och förvecklingar och fniss med en rutinerad och duktig ensemble - precis som det ska vara!
Så skönt att det finns något man kan lita på aldrig förändras, trots pandemi, krig och räntehöjningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar