Bok- & poddfestivalen 2024

 
Nu har jag skaffat mig lite läsning för ett tag framöver. Den andra Bok- & poddfestivalen gick av stapeln och jag vågade livet och lårbenshalsar för att ta mig dit via isgatorna.

 
Som tur var kom jag dit helskinnad och Ullis och jag inledde med att återknyta en bekantskap från förra året, nämligen Erica Rockborn, deckarförfattare och LiU-kollega.

 
Det var ett otroligt fullmatat program i år och jag insåg från första början att jag inte skulle hinna med allt jag egentligen ville göra, så det fick bli att sovra ordentligt och välja ut några få måsten, som t ex författarsamtalet med Andrev Walden.

Det var mer än dubbelt så många besökare i år som förra året och alla ville tydligen se Andrev, så Hemeryck-salen blev snabbt fullsatt och väldigt många fick se det på en skärm utanför salen. Ullis och jag lyckades dock klämma oss in, som tur var.

Det var väldigt intressant att höra vad han hade att säga (trots att Mats Granlund är en tråkig och oinspirerad intervjuare. Tur att Walden tog över kommandot när det behövdes!)

Efteråt ställde vi oss i kön för att köpa hans bok och få den signerad. Enligt uppgift från en i personalen så var hans signeringskö längre än Majgull Axelssons!

Ulrika fotade när han signerade åt mig också men hon måste ha gripits av stark affekt för de fotona var så suddiga att de inte gick att använda.
 

Men... Mission Accomplished! Nu är vi båda ägare till var sitt signerat exemplar av hans bok. Den ser jag fram emot att läsa!

Efter Waldens signering smög vi in i Hemerycksalen igen för att lyssna på slutet av Daniel Hermansson föredrag om Historiepodden.

Det visade sig att han har en bok om antika fältherrar, bl a Julius Caesar, så den köpte jag naturligtvis också (och fick signerad med en liten romare...)

 

Det var, som sagt, ett ganska späckat program de hade knåpat ihop, så det fanns inte mycket tid till att gå runt och mingla med utställarna/författarna men vi hann med ett kort snack (och en selfie!) med Eva Moberg och Erica Eklund i alla fall.

Eftersom vi hade varit där från kl 10:30 och det skulle hålla på till kl 15, så hann man ju bli lite hungrig. När Ulrika gick iväg för att lyssna till Henrik Johnsson gick jag iväg för att hitta något ätbart. Efter att ha stått i världens jättekö till Bistron i 20 minuter fick jag veta att både räkmackorna och ostmackorna var slut och att det kunde ta upp till en halvtimme - kanske längre - innan de fick upp några fler. (Räkorna skulle tydligen tinas först!) Ingen verkade ha informerat köket eller serveringspersonalen hur många biljetter som var sålda för de verkade helt tagna på sängen av anstormningen...

Istället begav jag mig ut på en farofylld promenad till Knäppingsborg och Tinas Café och köpte te och en salami-briemacka där. De avnjöts under slutet av Henrik Johnssons föredrag. (Och de kostade hälften av vad de hade kostat om jag hade handlat inne på Louis DeGeer.) 

Östergötland och Birgittastiftelsen var där och informerade om sina verksamheter från Bistroscenen. Bl a berättade Mikaela Radakovic Kjäll om boken Det förtrollade Östergötland – Folktro och sägner då och nu, som jag förstås var tvungen att köpa. Vi kom underfund med att vi kommer att ses igen 4/3, när Mikaela ska hålla ett föredrag om ”Magiska landskap och dess förbjudna platser. Spökhistorier och andra berättelser omkring Löfstad slott” på Föreningen Gamla Norrköping. (Förhoppningsvis hinner jag anmäla mig innan det blir fullt. Det hann jag inte till föredraget nu på måndag! 😢)

Det var även två andra personer - vars namn jag genast glömde bort! - där från Östergötlands museum och Birgittastiftelsen och berättade om Klosterområdet och Klosterkyrkan i Vadstena. Nörden i mig var i sjunde himlen och naturligtvis fanns det böcker att köpa också!

Vi hann med ett snabbvarv bland utställarna och lyssnade till några fler författarsamtal innan det var dags att gå därifrån. Det var ju lite si och så med maten så vi var båda lite sugna vid det laget. Av någon anledning hamnade vi på Macdonalds, där jag - med undantag för ett besök på Macca's i Santiago 2019 - inte har varit på närmare tio år. Och det har hänt en hel del under de tio åren! När jag var där senast stod man i kö till kassan och beställde och betalade när man kom fram till en person. Nu ska man tydligen beställa och betala via en app eller terminal och sen gå och hämta sin mat när ens nummer kommer upp. Nu kom ju mitt nummer inte upp och jag fick inte kvitto, eftersom terminalen krånglade (Det var inte jag som gjorde fel, jag har Ullis som vittne på det!), så jag var ändå tvungen att gå fram till hämtningsdisken och tilltala en riktigt person. Men det ordnade sig, jag fick mitt meal till slut. En sak hade dock inte ändrats på tio år - milkshakemaskinen var fortfarande trasig, precis som varje gång jag har varit där sen 90-talet! Det kändes både sorgligt och tryggt på samma gång...

Jag försökte mig på en selfie men kommer nog inte upp i selfie-mästaren Ulrikas klass på långa vägar!

Sen var det dags att åka hem med bokskörden för den här gången. Frågan är bara vilken jag ska börja med...