När jag var barn var Långfredagen verkligen den längsta dagen på hela året - c:a 72 timmar lång. Eller, så kändes det i alla fall. Allting var stängt (utom möjligtvis Akutmottagningen på Lasarettet), inte en människa var utomhus (såvida de inte var på väg till eller från kyrkan) och det var absolut ingenting på radio eller TV annat än gudstjänster och helgmålsbön.
Tur att det är andra tider nu!
Nyöppnade (igår) Tinas bakficka i Knäppingsborg hade öppet och eftersom det faktiskt var en riktig fin vårdag, avslutades dagens promenad där.
Det var minsann inte lätt att välja:
Men en räkmacka är ju aldrig fel.
Miljön var riktigt trevlig också. Hit kan man nog tänka sig att gå fler gånger.
Och lite efterrätt i form av jordgubbs- och vaniljmoussekaka slank också ner. (Inte för att man kände sig speciellt slank efteråt!)
Nu skulle vädret bli sämre resten av påsken om jag har förstått rätt men snart kanske man kan sitta utomhus och fika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar