Rapport från Riga

Jaha, då var man då i vad som verkar vara svensexornas förlovade land. Vi började märka av det redan på planet – det var vi, tre barnfamiljer och tio grupper med killar, varav en var väldigt konstigt klädd (rosa muskort klänning och musöron, någon?). Sedan vi landade har vi stött på en svensexa i snitt i varannat gathörn.. De är oftast så patetiska att jag inte har hjärta att ta kort på dem, men jag fick ett bra kort på ett av ganska många brudpar vi stötte på.

Jag upptäckte när vi kom hit att jag kanske hade packat ner fel kläder. Jag trodde åtminstone att det skulle vara sommar här också men icke! Det är helt platt här så det blåser något fruktansvärt - påminner lite om Linköping, faktiskt! (Och de har faktiskt en kulle de är oerhört stolta över. Här alltså!) och vinden är kall. Jag tror inte jag kommer att få så mycket användning av mina shorts och toppar jag packade ner, men som tur är kommer jag att kunna använda min nya, fina vita skinnjacka väldigt mycket!

Hittills har vi gått runt och tittat på alla sevärdheter (det tog ungefär två timmar!) och fotat en hel del mysiga gränder.

Vi hade fått order av praktiskt taget alla att gå till Skyline bar och titta på utsikten, så vi vågade inte annat. Jag kan varmt rekommendera deras Strawberry Daiquiris, det var nog bland det godaste jag druckit på länge, men förutom utsikten och daiquirin var knappast själva baren något att imponeras av – lite som en finlandsfärja!
Vi har även hunnit äta en massa onyttig mat, så jag lär nog få jogga hem till Sverige för att bli av med överflödet.
Det visade sig att de hade en spa-avdelning på hotellet vi bor på och nu ikväll har jag gjort en fotmassage och en ansiktsmassage med mask till ett riktigt överkomligt pris. Jag kan förresten även varmt rekommendera hotellet, Old Riga Palace, riktigt fint, centralt och faktiskt riktigt billigt!

Shoppingen har gått sådär – det är lite dyrt men jag hittade i alla fall ett sidennattlinne på Stockmann men eftersom Signe inte är med får ni vänta tills jag kommer hem för att få se det.

Imorgon åker vi nog till Jurmala och kollar in det. Hoppas vädret håller i sig.

Vårruset

Idag sprang vi Vårruset! Eller sprang och sprang... - vi gick i alla fall vääääldigt fort! Maria hade fixat ihop ett lag för att vi skulle få en picknick-påse efteråt. Ett lag består ju av 6 personer men vi hade bestämt oss för att smuggla in en sjunde person. Susanne drog det kortaste strået och fick gömma den sjunde under tröjan!
Irmeli älgade iväg till Springa fort-gruppen till skillnad mot oss andra som höll oss i Lunka-gruppen, så därför fick inte hon vara med på vår fina gruppbild.
Det är faktiskt inte första gången jag är med på Vårruset. Oh nej, man är praktiskt taget veteran i sådana här sammanhang. Redan 1989 (står det på korten) var man ju igång och visade hur det skulle gå till - då såg det ut så här: Inte illa, va? Där fick ni ett par nostalgi-bilder också, alldeles gratis!

Nej, nu ska jag nog packa ner tandborsten och några trosor tills jag ska till Riga imorgon. Det var tänkt som en kombinerad slapp- och shoppingtripp men eftersom jag råkade köpa några skinnjackor (och ett par skor) i måndags, får jag nog dra ner lite på shoppingen och bara slappa. Men hittar jag några reafynd medan jag är där, lovar jag att dela med mig av dem till er.

In på bara skinnet

Jag är säker på att ni uppmärksammat en viss nedgång i reafynden den senaste tiden. Ni tror säkert att jag har legat av mig, förlorat förmågan, tappat fingertoppskänslan – men ni har fel! Jag är starkare än någonsin!

Jag har faktiskt bara legat lite lågt i väntan på Casalls nästa utförsäljning och – naturligtvis – sommarrean. Jag gör bara några spontana reafynd då och då för att motionera visakortet, som idag t ex.

På väg till apoteket råkade jag passera Södra Päls som har total utförsäljning. Jag hade inte några planer på att köpa något, jag gick bara in och kollade av ren nyfikenhet. Så här gick det:

En svart skinnjacka, Rock'n Blue, har kostat 2199kr, jag betalade 659kr

En vit skinnjacka, Jofama by Kenza, har kostat 1995kr, nedsatt 50% till 995kr

Ett par röda skor med stenar, Fonnesberg, har kostat 1299kr, jag betalade 389kr

Så där ser ni – fortfarande i toppform! Ser ni förresten vilka bruna fötter jag har? Jag berättade ju tidigare om brun-utan-solsprayen jag köpte. Och nu har jag lärt mig vad ”gradvis” betyder. Jag ställde mig i badkaret i går kväll och sprayade hela benen – ingenting hände. Så då sprayade jag en gång till. Fortfarande ingenting! Så jag sprayade ytterligare en gång! Och i morse vaknade jag med jättebruna ben! Lite väl bruna, faktiskt, eftersom kontrasten mot den vita överkroppen blir ganska så stor. Och inte gick det bort när jag duschade och peelade mig, heller. Jag får nog ha antingen långbyxor eller långärmat tills det har skavts av lite. Annars är jag riktigt nöjd med resultatet. Det ser hyfsat äkta ut (förutom att det blev lite för mycket), inte randigt eller orange och inga morotsfärgade handflator, heller, tack vare att det är spray. Ytterligare ett lyckat reafynd!

Frihet

Äntligen har jag fått komma tillbaka till civilisationen (som vi känner den) efter min förvisning till Landet! Jag är fri!!! (Och för er som undrar: jag hittade dem!) Nu ska jag återta mitt liv och jag tror jag ska börja med ett låååångt stretchpass för att dra ut ryggmusklerna efter allt böjande och vridande i trånga utrymmen.

Jag kunde förstås inte låta bli att släpa hem ytterligare några ”var i hela friden ska jag göra av de här?”-saker, i det här fallet tre gamla strykjärn:

Jag kunde bara inte låta bli!

Jag har förresten ett nytt ”Ni kommer aldrig att tro det här”-moment att dela med mig av: jag såg nämligen Eurovisionsschlagerfinalen i lördags! Eller såg och såg – jag hade tv:n på medan jag vaxade benen. Jag brukar inte vaxa benen själv så det tog i princip två timmar att få bort (nästan) allt hår.

Jag vet att de är vita! Nästa steg är att spraya de kritvita med min nyinköpta brun-utan-sol.

Nej, ni ser inte dubbelt, de hade något specialerbjudande på Kicks – två för en – och ni vet ju hur jag reagerar på röda lappar. Men oroa er inte, varenda droppe lär nog gå åt för att få färg på mina ben!

Men åter till Eurovisionen – jag har egentligen ingenting att säga om den men jag tyckte faktiskt att Tyskland var bäst! Det är åtminstone den enda låt jag kommer ihåg – jag är så för-... benat trött på alla dessa satans ballader! För att inte tala om den uuuuurtråkiga röstningsdelen! Jag har förresten ett dröm-scenario när det gäller den – en scen som jag vill se innan jag dör. (Jag kanske redan har berättat om den?) Det är i alla fall när Cypern dramatiskt säger ”... and the twelve points goes to... (de har alltid en konstpaus här – förmodligen för ”spänningens” skull), då vill jag att en programledare med lite ryggrad snabbt klipper in och säger ”Oh, let me guess – Greece?” (Detsamma gäller tvärtom, givetvis!) Om vi ska följa statistiken så lär 2017 bli nästa gång jag ser ESC-finalen nästa gång – då hoppas jag på lite mindre politiskt korrekta programledare.

Kubb-premiär

Bara för att ni inte ska tro att jag bara rensar och röjer och inte har något eget liv (vilket i och för sig är sant, men ändå!), så ska jag meddela att jag faktiskt fick några timmar över igår till att skämma ut mig på årets första kubbtävling.

Trots att Det Andra Laget avbröt sig för att skratta hysteriskt i tid och otid…

…lyckades de till slut vinna på en ren teknikalitet (vore jag dem skulle jag skämmas!).

Jag tycker i alla fall att Vårt Lag hade skönast stil!

Jag stod ju som vanligt bakom kameran :-)

Nödinlägg

Jag har inte tid att skriva några inlägg för tillfället och jag har förresten ingenting att skriva om, så det är lika bra det.

Men för att ni inte ska tro att jag har försvunnit, så tänkte jag visa den här lilla statyetten? som jag hade packat till Auktionsverket, men som jag ändrade mig och packade upp igen.

Visst är den söt? (kitschig, men söt!)

"KAN DU INTE TALA?" står det på sockeln.

Och enligt undersidan så är det en "Alabast modell". Var ska jag ha den, tro?

Jag lovade ju mig själv att inte släpa hem en massa nya saker - jag ska ju rensa!

Sol och stavning

I morse bestämde jag mig hjältemodigt för att det är nog sommar nu i alla fall.

Look, no socks!

Jag är inte fullt så modig än att jag kan börja med sandaler eller skor med öppen tå - för att inte tala om bara ben (inte utan en rejäl vaxning och ett par liter brun-utan-sol!) men jag tycker jag har kommit en liten bit på väg i alla fall.

På jobbet firade vi sommaren genom att ge oss ut på en stavgångstur på lunchen. Jag äger faktiskt ett par stavar men jag har aldrig lärt mig vad jag ska göra med dem, så vi skulle ta en provtur och se hur det kändes. Egentligen skulle Conny ha varit med och instruerat men hon hade lyckats dubbelboka sig. Det är hennes fel om jag gjorde fel och får ont någonstans. ;-)
Madeleine skulle också ha varit med men hon hade lyckats skaffa sig halsfluss. (Alltså, ärligt talat - folk tar till vilka ursäkter som helst!!!)

Det blev i alla fall Helene och jag som stod fasta och gick iväg på vår lilla tur. Och eftersom det var jag som hade kameran så är det Helene som får demonstrera vilken schvung vi hade i stegen!

Glad pensionär?

Så här års får man (åtminstone jag) ju en massa pensionsbesked och det är ibland – ska vi kalla det intressant läsning. Ett sådant … eh … intressant besked fick jag häromdagen.

Fem spänn! Vad säger ni om det, va? Avundsjuka, eller? Ärligt talat, jag vet inte vad jag ska ta mig till med all denna rikedom. Det är ju tur att det är måååånga år kvar tills jag går i pension!

Det som bekymrar mig mest är nog vad som ska hända nästa år. Om man tittar lite närmare, så ser man att jag i början på året hade 48 kr. Sedan har väl den finansiella krisen, antar jag, slarvat bort 3 kr och så har de dragit 40 kr i avgifter för att ”förvalta” mina - från början - 48 kr.

Men om de drar 40 kr i avgifter nästa år också, då hamnar ju jag på minus 35 kr! Och ännu mer året därefter! Får jag börja betala pension då eller förpassas man till ättestupan direkt? Jag tycker det känns som om jag kan glömma att gå i pension överhuvudtaget! Jag kommer att vara tvungen att bli 100 år och jobba heltid ända fram tills dess!

Kan man vägra pension?