Äntligen Machu Picchu!

Ingen resa utan missöden! Efter att ha varit höjdsjuk i två dagar och sedan piggnat till blev jag nog lite övermodig när vi skulle äta middag i Ollantaytambo i väntan på tåget till Aguas Calientes (staden som servar Machu Picchu). Antagligen var det något jag inte tålde av den maten, för innan tåget hade lämnat stationen (två timmar försenat) så var det jag som låg inne på tågtoaletten och spydde. Sedan fortsatte jag springa och spy hela resan och även på hotellrummet på natten. Så man var minst sagt darrig och klen när det äntligen hade blivit dags för att ta bussen upp till Machu Picchu. Men jag kom iväg till slut och det var värt det mesta. Så storslaget och pampigt och väl värt att se! Marie klättrade även upp på Huyana Picchu - bergstoppen som syns till höger på de flesta bilderna men jag har fortfarande svårt med andningen (för att inte tala om hur klen jag är efter höjdsjuka och magsjuka!) så jag höll mig ganska så långt ner. Det fanns tillräckligt att se ändå, bl a söta chinchillor som bor bland stenarnarna.

Tågresan tillbaka till Cusco på eftermiddagen var tack och lov inte två timmar försenad och den bjöd på både underhållning och modevisning.

Gårdagen tillbringades i buss mellan Cusco och Puno. Resan tog 10 timmar med fem stopp på vägen, bl a ytterligare ett pampigt inka-komplex och punkten där regionen Cusco och regionen Puno möts 4335 m.ö.h. Vi hann se en liten glimt av Titicaca-sjön när vi anlände till Puno men det var redan mörkt och vi var lite möra, så vi bestämde oss för att äta lite och gå tidigt till sängs. Restaurangen hade levande musik som var lite för hög!

Idag var det dags för att ge oss ut på två dagars tur på Titicaca-sjön med övernattning på en av öarna där men jag har det för svårt med andningen och Marie verkar ha åkt på matförgiftning så vi beslöt oss för att åka tillbaks till hotellet och försöka vila ut lite. Och där är vi nu, Marie sover bort matförgiftningen (förhoppningsvis!) och jag ska snart ta en tupplur också. Hoppas vi mår bättre imorgon, båda två!

Ollantaytambo

Nu börjar vi närma oss huvudmålet med resan men det finns mer i Peru än Macchu Picchu. Idag har vi tillbringat på en annan häftig inka-plats i Ollantaytambo.

Marie klättrade hela vägen till toppen men jag sparar mina krafter till imorgon och kom bara upp till sjunde terassen innan det blev alldeles för varmt för mig. I stället gick jag omkring nedanför terasserna och tittade på riktigt coola ruiner där - sådana som jag gillar.

Just nu sitter vi på en restaurang intill tågstationen i Ollantaytambo och väntar på tåget som ska ta oss till Macchu Picchu! Imorgon bitti (jättetidigt!) smäller det!

På resande fot i Anderna

Idag har jag känt mig bättre än på flera dagar, så det verkar som om min höjdsjuka har gett med sig nu. Vi har åkt (med privat guide och chaufför. Jag måste säga att den här resan ger verkligen valuta för pengarna!) från Cusco till Ollantaytambo och besökt en hel del intressanta ställen på vägen. Först ut var byn Chincheros (3800 möh) där jag kände mig riktigt skaplig trots att mina lungor inte är helt glada över höjden. Där fanns det otroligt vackra vyer var man än såg och urgamla lantbruksterasser inhuggna i bergssidan. Vi besökte även den lokala marknaden där man kunde köpa allt från filtar och väskor till frukt och kött. Det kanhända att jag köpte något där...

Sen började vi åka nedåt i Den heliga dalen och kom till Moray, där man kunde detaljgranska det imponerande terasssystemet utformat som enorma, djupa hål. Fullständigt fantastiskt!

Vi besökte även ett kulturcentrum och fick mata lamor och alpackor samt lära oss hur de färgar sina underbara textilier.

 Därifrån drog vi vidare till Maras och saltgruvorna där.

Efter det var vi ganska möra (Marie är dessutom kraftigt förkyld!) så när vi kom fram till Ollantaytambo, där vi ska övernatta bestämde vi oss för att vänta till morgondagen med att utforska staden.

Cusco med höjdsjuka

Framme i Cusco och jag har ju hela tiden oroat mig för den höga höjden (3400 möh) och det gjorde jag ju rätt i! Märkligt nog kände jag inte så mycket direkt när vi landade och det gick hyfsat några timmar efteråt. Men sen... Huvudvärk, illamående, yrsel, stickningar i fingrarna och kalla tår och fingrar och en allmän känsla av att vara döende. Så det var bara att gå till hotellet och ringa på syrgas. Det hjälpte väl någorlunda och natten var ... skaplig. Men idag känner jag mig trött och urken igen och klarade bara av en timme Cusco efter frukost. Tillsammans med den dryga timmen igår så har jag i alla fall sett två timmar av Cusco. Egentligen ska vi åka på en guidad tur i eftermiddag men Marie får klara sig själv. Jag stannar på hotellrummet med syrgas och hoppas känna mig bättre imorgon när vi reser vidare till Ollantaytambo och Aguas Calientes och sen på måndag (äntligen!) till Macchu Picchu. Håll tummarna!

Lima

Äntligen framme i Lima efter att ha varit på resande fot i nästan 24 timmar. Resan mellan Amsterdam var värst - 12 timmar och 45 minuter och jag sov väl sammanlagt en timme. Vi blev hämtade på flygplatsen av Angelica (guide) och Javier (chaufför) och kördes direkt till hotellet.

Eftersom vi kom fram till Lima så pass sent - och jag var så trött - så blev det bara sängen direkt när vi kom fram till hotellet. I morse däremot var vi uppe med tuppen. Vi blev hämtade av Angelica och Javier igen och fick först en guidad rundtur i bil och sedan en guidad vandring. Vi besökte katedralen, ett fransiskanerkloster och nationalmuseum. Det häftigaste var katakomberna i klostret men där fick man inte fota, tyvärr. Rundturen varade bara fram till lunch och sen fick vi klara oss själva.

 

Vi inledde med att testa nationalrätten Ceviche (fisk) som var jättegott och drack nationaldryckerna chicha morada och Inca Kola till (båda alkoholfria).

Sen gick vi ner mot vattnet. Där finns bl a Kärleksparken med Gaudí-inspirerad konst och en ”parapuerto” där skärmflygarna startar och landar. Naturligtvis var vi även tvungna att besöka en exklusiv galleria som är delvis inomhus och delvis utomhus men jag köpte faktiskt ingenting (Lovar!)

Imorgon bär det av till Cusco, som ligger på 3600 meters höjd. Jag hoppas verkligen att jag inte får höjdsjuka där!

Mesiga resenaglar

Så här mesiga (för att inte tala om korta!) naglar har jag nog aldrig haft förut. Men med tanke på att jag ska vara på resande fot i flera veckor framöver tänkte jag att det kanske var bäst att de är så korta som möjligt. Och jag kände inte för att åka omkring med någon flashig färg, heller. Så det fick bli tama Cherish den här gången. Men nästa gång ska det blir färg, det lovar jag!