Stödfika

Jag har bestämt mig för att göra en (om än liten och blygsam) insats för de näringsidkare som går på knäna nu p g a coronakrisen. Idag försökte jag stödja lite runt jobbet, där det finns ett antal affärsverksamheter som i stort sett lever på oss på jobbet och som nu knappt har någon ruljangs när vi är beordrade att jobba och studera hemma.

Först var jag på Lottas Konditori och köpte lite fettbildande gott till fikat. Men nästa gång får jag nog köpa något matbröd som går att frysa in i stället - annars kommer jag att gå upp flera kilo!

Jag gick även förbi Pressbyrån och stödköpte glass (till halva priset), tuggummi och en trisslott. Jag försökte verka som om jag verkligen inte kunde leva utan varken glass, tuggummi eller trisslott men jag tror han visste att jag bara ville stödja. "Tack, snälla du!", sa han när jag gick därifrån.

Det kanske kostar lite mer än man hade tänkt sig men jag känner ändå att jag i alla fall vill försöka dra mitt strå till stacken. Mitt hjärta blöder verkligen för de stackars småföretagarna (antagligen för att jag själv är barn till småföretagare och vet hur känsliga deras verksamhet är). Jag ska kolla över vilka butiker, salonger, affärer mm jag brukar gå till och köpa presentkort lite här och där. Sen är det väl bara att hålla tummarna att fler stödjer dem så de inte går i konkurs i alla fall!

Nagelfint

Just nu försöker jag hålla mig bort från så mycket folk som möjligt för att, med lite tur, klara mig från att bli coronasmittad. Men idag var jag helt enkelt tvungen att riskera livet och bege mig till nagelsalongen för att klippa och förstärka mina utväxta naglar. Så här såg de ut innan:

Och nu är de klippta och förstärkta med härligt rödorangea Virtue. Nu klarar jag mig i alla fall i fyra veckor till, så får vi se hur modig jag är när det är dags nästa gång.

Tråkigt

Det börjar märkas hur livet har blivit tråkigare sen corona-viruset sett till att man får sitta hemma och uggla. Idag blev jag oerhört glatt upphetsad över att ett kuvert med några näsdukar jag har beställt låg i min postlåda. Näsdukar, alltså! De hade knappast gett den reaktionen för bara några veckor sen. Jag tror jag måste beställa lite nya kläder (eller skor!) på nätet så att jag inte tappar perspektivet helt!

Promenad i vårsolen

Vilken tur att man har snälla kompisar som kommer och bryter isoleringen med en skön promenad i vårsolen! Idag kom Maria och tog en timmes promenad med mig runt parken och nu är våren verkligen på gång, corona eller inte corona. Det lyste av både scilla och krokus och några andra vårblommor längs Åbackarna. Lite glädje i vardagen i alla fall. Och om vädret håller i sig kanske många restauranger och kaféer kan öppna sina uteserveringar också. Håller tummarna!

Fram med cykeln

Det är väl tur i oturen att den här corona-paniken kommer nu när det börjar vår. Jag vågar ju inte åka spårvagn längre men då kan man ju cykla i stället! Så idag släpade jag upp min cykel ur cykelrummet och satte iväg i vårsolen. Fy f-n, vad jobbigt det var! Det märks att man inte har cyklat på flera månader och jag får säkert träningsvärk i morgon men nu är man igång i alla fall!

Lite karantänläsning

Amazon har inte stängt ner än i alla fall, som tur är. Idag dök det upp tre böcker därifrån - tre efterlängtade böcker nu när jag inte har några konserter eller teaterföreställningar att se fram emot inom en överskådlig framtid. Jag får väl ägna kvällarna åt att läsa i stället...

Trotsar viruset

Det är en väldigt konstig känsla överallt i samhället just nu. Knappt en människa någonstans, förutom på ställen som säljer toapapper, tydligen. (Jag måste erkänna att jag inte riktigt fattar den här grejen med toapapper. Vad är folk rädda för, egentligen - att allt toapapper i världen ska ta slut? Själv är jag mer rädd för att all glass i världen ska ta slut, det vore verkligen en katastrof!)

För mig som bor själv blir det lite ensamt att både jobba hemifrån och inte kunna gå på mina kulturaktiviteter - som naturligtvis är inställda - så därför bestämde Anette och jag oss för att trotsa smittorisken och gå och fika på eftermiddagen.

Vi hade inte behövt oroa oss - det förelåg ingen som helst risk för smitta. Inte ens på MoccaDeli som har varit knökfullt och praktiskt omöjligt att komma in på sen de öppnade, var vi fler än c:a 10 gäster. Maten (i mitt fall BBQ Chicken flatbread-pizza) var dock lika god och riklig som vanligt och personalen var så lyckliga över att se oss att de praktiskt taget kastade sig över oss (fast på behörigt avstånd, förstås!).

Jag tycker verkligen synd om de utsatta branscherna - hotell, restauranger, teatrar, reseföretag m fl - speciellt de mindre som inte har så stora marginaler. Hoppas, hoppas att det blir bättre snart!

En post-apokalyptisk värld

Är det så här det skulle se ut efter Apokalypsen? När jag gick till jobbet i morse för att hämta min jobbdator (sent igår kväll fick vi mail från jobbet att vi som kan jobba hemifrån får göra det!) så var det som att gå dit på en söndag. På jobbet var det nästan helt dött och när jag träffade på en kollega i en korridor blev vi båda två lika glada. Vi hade nog fallit i varandras armar om det inte hade varit för enmeters-regeln!

Men det låg ett brev på mitt skrivbord och i det låg den här fina teckningen från Ebba, 6 år, som hon ritade till mig när jag var sjuk förra veckan. Ni ser väl att det är glassar som jag ska äta när jag har ont i halsen? Klokt barn, den där Ebba!