Englandsturné, del 2 - Mot Bath

Efter en riktigt hyfsad frukost på Holiday Inn Stanstead Express, påbörjade vi vår resa mot Bath. Vi åkte en ganska lång sträcka på en eller ett par trista engelska motorvägar innan vi lyckades ta av mot Marlborough, där vi bestämde oss för att äta lunch på The Roebuck Inn. Väl där upptäckte vi att vi precis hade missat deras Quiz Night som hade varit kvällen innan.

Vi åt i alla fall några väldigt goda hamburgare till lunch, serverade av den mycket trevliga personalen, och avslutade besöket med att pudra våra näsor på den av heltäckningsmatta täckta toaletten.

Sedan åkte vi vidare mot Avebury och stannade och tittade på Avebury Circle, som är cirka 500 år äldre än Stonehenge.

Anette, guiden och en mycket skum walesare.

Det visade sig att vi hade tajmat vårt besök mitt under höstdagjämningen när alla mysko typer kryper fram ur väggarna för att dansa nakna runt stencirklar i fullmånens sken (eller vad de nu sysslar med!).

Det var lite blåsigt!

Varför är fåren målade?

Efter Avebury åkte vi vidare och råkade komma förbi Cherhill, där någon hade fått för sig att karva fram en häst ur sluttningen på 1800-talet. (?!)

På väg därifrån såg vi en skylt som visade mot Lacock Village. Av ren tur hade både Marie och jag sett vykort därifrån och tyckt det såg jättecharmigt ut, så en rundpall på vägen och vi styrde kosan mot Lacock.

(Här börjar Jane Austen-temat som kommer att gå som en röd tråd genom resan. Lacock spelade bl a Meryton i tv-serien Stolthet och fördom (1996?) - ni vet, den med den riktige Mr Darcy – Colin Firth! Även en annan av mina favoritserier – Cranford – spelades in här.)

Anette hittade sin drömstuga, där hon ska sitta och författa nästa stora verk!

Vi bestämde oss för eftermiddagste på King John's Hunting Lodge, vilket visade sig vara oerhört charmigt.

Mums!

Så här ska clotted cream se ut!

Mätta och belåtna på te och scones, åkte vi vidare till Bath där vi försökte hitta någonstans att bo. Det visade sig vara lättare sagt än gjort, det var fullt överallt, kanske på grund av att vi av ren tur men med försynens hjälp hade lyckats anlända under kulminationen av den årliga Jane Austen-festivalen. (Halleluja!)

Efter att ha snurrat omkring och letat boende ett bra tag, hittade vi till slut ett rum på The Francis Hotel på Queen's Square, lite för dyrt för vår smak och dessutom envisades de med att de bara hade rum för två personer, men Mästerförhandlare LaRubia lyckades få dem att ge oss det i alla fall och se till att de bara tog betalt för två personer. Man borde jobba åt FN!

Det var ett riktigt fint rum, stort, luftigt och centralt och till min stora lycka visade det sig att Jane Austen faktiskt hade bott i samma kvarter när hon besökte broder Edward 1799.

Min ”säng”

När vi hade installerat oss gick vi till All Bar One för ett par välförtjänta (och efterlängtade!) drinkar (och mat till mig!) och tog därefter en kvällspromenad runt Bath och upp till Royal Crescent, innan vi gick och lade oss och hämtade krafter till nästa hektiska dag.

Fortsättning följer...