onsdag 28 september 2016

Olycksfall

Det är uppenbart att jag inte är mig själv just nu. När jag cyklade från gymmet - efter ett tungt och tråkigt pass där ingenting kändes bra - cyklade jag av någon anledning omkull. Allting gick så fort att jag inte riktigt vet vad som hände innan jag slog i gatan med tänderna före. Som tur var stod det ett gäng underbara unga tjejer - fem, sex, sju stycken jag glömde räkna dem - i närheten och de kom rusade och lyfte bort mig och cykeln från gatan, satte mig ner och gav mig näsdukar och vatten att ta bort blodet med. Efter ett tag kände jag mig så pass bra att jag med darrande ben kunde ta mig hemåt. Tur i oturen - eller vad man ska säga - så verkar de flesta skadorna ha uppstått på mig, cykeln verkar i stort sett oskadd!

De värsta skadorna verkar vara i munnen, framtänderna är fortfarande bedövade och verkar åtminstone sitta fast men jag har ett fult jack i läppen:


Ännu värre är det på insidan:

Som synes har jag även slagit bort en flisa på ena framtanden!

Och vartefter chocken i kroppen har släppt så har jag hittat fler skador - ett blåmärke på hakan, en bula under ena ögat, ett stort buligt blåmärke på ena låret, ett svullet knä, lite avskavd hud här och där och ont i ena armbågen. Förhoppningsvis är allt sånt som läker så småningom, däremot är nog mina älskade nya solglasögon förstörda för alltid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skymningsmusik

Tyvärr var det lite manfall pga sjukdom på gårdagens 1800 hos oss, så Maria och jag fick hålla ställningarna själva. Vi inledde med lite god...