måndag 24 januari 2022

Musiknostalgi

 
När jag hörde att Meat Loaf hade gått ur tiden blev jag faktiskt lite nostalgisk. Nog för att jag gillade hans musik när det begav sig men anledningen till att jag kände lite extra för just honom är för att han höjde min status i bekantskapskretsen när jag var tonåring.

Så här var det: Eftersom mina föräldrar inte var speciellt (eller alls!) rika, hade de aldrig råd att köpa de senaste kläderna, skorna, accessoarerna eller skivorna (vinyl) till mig. Därför hade jag inte någon jättehög status i vissa av mina trendigare vän-/bekantskapskretsar. (Jag har aldrig tillhört något speciellt gäng utan flutit omkring bland flera olika grupperingar.) Bl a fick jag emellanåt vara med på nåder med en granne, som var några år äldre än jag, och hennes kompisar - lite i periferin sådär. 

En dag, när jag letade igenom en back med lp-skivor i fyndkällaren till Anderssons Bokhandel, hittade jag en som hade ett så - tyckte jag - häftigt omslag. Jag hade aldrig hört talas om artisten förut och hade inget större hopp om att musiken skulle vara bra eftersom den bara kostade fem (5) kronor! Men, som sagt, jag gillade omslaget så jag betalade min femma och tog med den hem. Väl hemma blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att jag faktiskt gillade flera av låtarna.

En tid senare - jag minns inte om det var tre månader, ett halvår eller vad - så slog Meat Loaf helt plötsligt igenom i Sverige (jag tror det var med "I would do anything for love...") och blev jätteinne. Och en kväll när jag var hos min granne på förfest började det pratas om Meat Loaf och hur synd det var att hon inte hade någon platta med honom. Då upphov jag min lilla röst och pep att jag hade Bat Out of Hell hemma.

Tystnad.

Allas blickar vändes mot den otrendiga lilla granntönten med misstro i blicken. "Vill ni att jag ska gå och hämta den?", frågade jag. Naturligtvis ville de det! Så jag gick hem och hämtade skivan och när jag kom tillbaka kunde man riktigt känna i luften hur min status hade höjts ett par pinnhål. Efter den kvällen var det faktiskt flera av trendnissarna som började hälsa på mig när jag träffade på dem ute!

Så tack för allt, Meat Loaf!

(Och sensmoralen i den här historien är naturligtvis: Underskatta aldrig den lilla tönten i hörnet, hon kan ha oanade resurser! 😏)

2 kommentarer:

Skymningsmusik

Tyvärr var det lite manfall pga sjukdom på gårdagens 1800 hos oss, så Maria och jag fick hålla ställningarna själva. Vi inledde med lite god...