Det var så länge sen jag hade en balkong över min så jag hade glömt en av nackdelarna med det - nämligen duvor! När jag kom ut på balkongen och räcket såg ut så här:
...insåg jag att, eftersom balkongen ovanför är inglasad så skapas en perfekt liten korridor där duvorna kan hålla till och skita ner på min balkong.
Och så kan vi ju inte ha det! Jag förklarade krig och Slaget om balkongen inleddes. De inledande anfallen utgjordes av att jag sträckte upp först ett långt paraply och sen en gångstav (syns på översta bilden) och slog på balkongräcket ovanför eller stack in den i springan mellan räcket och balkonggolvet. Det räckte för att skrämma bort en hel del duvor.
Men sen dök det upp duvpar som var gjorda av lite tuffare material. Så när jag stack in staven i springan så flyttade de sig helt enkelt bara lite längre in, så jag inte nådde dem. Alltså krävdes det tuffare tag.
Det var då jag kom på, att när vi förflyttade dök det upp en mystisk kirsch-stång som tydligen hade funnits i mitt förra källarförråd och som Klas tog med sig i tron att det var något jag ville ha. Det ville jag inte då men nu insåg jag att den var ett perfekt anti-duv-vapen. Så, ner i källaren och gräva fram den och den var verkligen perfekt! Duvorna hade inte en chans att undkomma och stack direkt. Och jag har bara haft ett duv-besök på flera veckor och de var lätta att bli av med.
Så nu står mitt inte så hemliga vapen och visar upp sig på balkongen, androm (duvor, alltså!) till varnagel och jag törs luta mig över balkongräcket igen.
Det blir ännu bättre nästa sommar när jag ska ha balkonglådor på balkongen - ingen duvskit i mina pelargoner, inte...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar