Katten Agust har kommit på besök. Han gör det ibland. Varje gång hans matte och lill-matte åker iväg någonstans (ganska ofta!) tar han in på LaRubia, det exklusiva kattpensionatet vars personal (jag!) bara har en enda ambition i livet – att fjäska för honom!
Han vet precis hur han vill ha det och har för länge sedan lärt sig hur han styr mig med järntass. När han kommer in i lägenheten börjar han med att göra en rekognosceringstur för att kolla att jag inte har missat något (och att jag inte gömt en annan katt därinne, han är ju en liten fegis!). Hans kattlåda ska stå uppställd med fräsch ny kattsand, hans mat- och vattenskålar (fyllda) ska stå på rätt ställe och hans klösträd ska vara redo. Han är myyycket noga!
Därefter inleds (för mig) en tid av totalt slaveri. Agust ska ha mat på bestämda tider, dvs de tider då han bestämmer att han vill äta, vilket kan vara när som helst på dygnet. Det ska alltid produceras skinka, räkor och mjölklinser med kattmynta när han så kräver. När han känner för att kela ska han kelas med, oavsett om jag håller på med något annat, t ex sitter framför datorn eller ligger i badkaret och när han vill leka ska det lekas, det spelar ingen roll om jag t ex ligger och sover. Åtskilliga gånger har jag vaknat mitt i natten av att jag råkat lägga mig på en liten pälsklädd knöl som piper eller pinglar och som vid närmare påseende visar sig vara en kattleksak.
Men sömnen brukar inte vara något större problem och med det menar jag att jag inte brukar få sova speciellt mycket. Agust har för länge sedan bestämt att den bästa sovplatsen är min kudde. Så vid varje sängdags börjar en kamp som håller på en bra bit in på natten, när Agust försöker hitta en skön sovställning på min kudde och jag förtvivlat försöker hålla huvudet kvar på den och få Agust att lägga sig någon annanstans. Så håller det på tills någon av oss (jag!) ger upp och Agust kan bre ut sig över kudden medan jag får någon centimeter som blir över att lägga huvudet på. Då är Agust nöjd! Och när Agust är nöjd börjar han spinna! Det är som att ligga med örat på en tryckluftsborr! Har jag tur lyckas jag somna till av ren utmattning någon timma innan klockan ringer.
Agust är överhuvudtaget bra på utmattningslekar. Hans favoritlek är katt-på-bordet-leken. Den går till på följande vis:
Katt sitter mitt på bordet där han inte får vara.
Katt lyfts ner från bordet.
Katt hoppar omedelbart upp på bordet igen.
Katt lyfts återigen ner från bordet.
Innan katts tassar hinner nudda golvet ordentligt, vänder han liksom i luften och är omedelbart tillbaka uppe på bordet igen.
Osv tills leken slutar med att katt sitter kvar på bordet och jag får stå och äta.
Men ändå… - han har något visst, den lille (katt-)mannen och jag är alltid lika villig att ha honom några dagar (eller veckor) varje gång hans matte åker bort. Kanske är det för att han är så förbannat söt? För det är han ju!
Han vet precis hur han vill ha det och har för länge sedan lärt sig hur han styr mig med järntass. När han kommer in i lägenheten börjar han med att göra en rekognosceringstur för att kolla att jag inte har missat något (och att jag inte gömt en annan katt därinne, han är ju en liten fegis!). Hans kattlåda ska stå uppställd med fräsch ny kattsand, hans mat- och vattenskålar (fyllda) ska stå på rätt ställe och hans klösträd ska vara redo. Han är myyycket noga!
Därefter inleds (för mig) en tid av totalt slaveri. Agust ska ha mat på bestämda tider, dvs de tider då han bestämmer att han vill äta, vilket kan vara när som helst på dygnet. Det ska alltid produceras skinka, räkor och mjölklinser med kattmynta när han så kräver. När han känner för att kela ska han kelas med, oavsett om jag håller på med något annat, t ex sitter framför datorn eller ligger i badkaret och när han vill leka ska det lekas, det spelar ingen roll om jag t ex ligger och sover. Åtskilliga gånger har jag vaknat mitt i natten av att jag råkat lägga mig på en liten pälsklädd knöl som piper eller pinglar och som vid närmare påseende visar sig vara en kattleksak.
Men sömnen brukar inte vara något större problem och med det menar jag att jag inte brukar få sova speciellt mycket. Agust har för länge sedan bestämt att den bästa sovplatsen är min kudde. Så vid varje sängdags börjar en kamp som håller på en bra bit in på natten, när Agust försöker hitta en skön sovställning på min kudde och jag förtvivlat försöker hålla huvudet kvar på den och få Agust att lägga sig någon annanstans. Så håller det på tills någon av oss (jag!) ger upp och Agust kan bre ut sig över kudden medan jag får någon centimeter som blir över att lägga huvudet på. Då är Agust nöjd! Och när Agust är nöjd börjar han spinna! Det är som att ligga med örat på en tryckluftsborr! Har jag tur lyckas jag somna till av ren utmattning någon timma innan klockan ringer.
Agust är överhuvudtaget bra på utmattningslekar. Hans favoritlek är katt-på-bordet-leken. Den går till på följande vis:
Katt sitter mitt på bordet där han inte får vara.
Katt lyfts ner från bordet.
Katt hoppar omedelbart upp på bordet igen.
Katt lyfts återigen ner från bordet.
Innan katts tassar hinner nudda golvet ordentligt, vänder han liksom i luften och är omedelbart tillbaka uppe på bordet igen.
Osv tills leken slutar med att katt sitter kvar på bordet och jag får stå och äta.
Men ändå… - han har något visst, den lille (katt-)mannen och jag är alltid lika villig att ha honom några dagar (eller veckor) varje gång hans matte åker bort. Kanske är det för att han är så förbannat söt? För det är han ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar