Ringar

Jag har ju lovat mig själv att bli bättre på accessoarer och det gäller ju även smycken. Jag har ju redan köpt ett par nya, fina örhängen, jag byter halsband lite då och då och nu har jag alltså kommit fram till ringar.

Jag är fullständigt urdålig på ringar! Jag tycker de är i vägen, obekväma, fastnar överallt och dessutom lyckas jag alltid slarva bort dem på något sätt. Antingen lägger jag ifrån mig dem på handfatet när jag tvättar händerna och går ifrån dem eller också åker de av när jag tar av mig handskarna/vantarna men för det mesta glömmer jag att ta på mig dem.

Häromdagen hittade Sandra och jag ett par av mammas nipper-ringar och jag tänkte att nu ska jag träna på att ha ring. Om jag skulle råka slarva bort dem är det ju inte samma katastrof som om jag råkar slarva bort en diamantring, eller hur? Dessutom är de så pass klumpiga att jag borde märka att de är borta direkt i stället för efter ett par timmar (eller längre!).

Igår bestämde jag mig alltså för att ha en av ringarna på mig till jobbet för att försöka träna in en vana. För att inte som vanligt glömma att ta på mig den innan jag gick hemifrån, lade jag listigt ner båda ringarna i väskan kvällen innan. Där låg de sedan hela gårdagen och hela natten och hela dagen idag fram till kl 15 när jag kom på att jag ju skulle ha dem på mig. Jag tog alltså på mig en av ringarna (båda på en gång blev en för stor omvälvning – man får börja lite smått!) och hade den på mig i lite drygt en timme, tills det blev dags att gå hem och det blev för klumpigt när jag skulle ta på mig handskarna. Då tog jag av den och lade ner den i väskan igen.

Men... en hel timme! Nu är jag på gång i alla fall. Nu ska jag bara försöka komma ihåg att ta den på mig imorgon också – det kanske blir hela två timmar då!