Jag har gjort det, jag har åkt Wildfire! Det var hemskt och jag kommer aldrig att göra om det men nu är det gjort!
Den låg där och var så lockande. Jag vågade egentligen inte men jag lider ju av upplevelse-itis och måste testa allt, så...
Här åker vi upp mot stupet och man kan faktiskt se min arm som vinkar lite kaxigt.
Jag trodde ju i min enfald att stupet skulle vara det värsta på hela åkturen men det var ju bara början. Man åkte sidledes och upp och ner och runt i full fart, det var urläskigt!
Jag var så tacksam när det var över att jag lyckades bända loss ena handen från skyddsbygeln och vinka lite - inte lika kaxigt den här gången.
Och nu är det gjort och jag har bildbevis på det! Bilden nedan togs däremot innan åkturen, utifall jag inte skulle klara av att stå på benen efteråt (och det gjorde jag ju knappt, heller!).
Men, som sagt, nu är det gjort och jag behöver aldrig mer göra om det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Musikalfrossa
Det blir alltid lite extra bra när musikalartister får välja sina egna favoriter att framföra och det var det som hände när Mrs Doubtfire-...
-
Vi var rejält nostalgiska, Maria, Klas och jag, när vi bänkade oss för Värdshuset Vita hästen på Arbis idag! Klas spelade Sigismund i den...
-
Jag läste på Facebook att Arbetets museum skull anordna en frukostföreläsning om Förbjudna böcker och nörd som jag är anmälde jag mig direkt...
-
Jag har aldrig varit på utflykt med Föreningen Gamla Norrköping tidigare. Eftersom medelåldern där är omkring 79, så har det nog aldrig s...





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar