Igår kväll när jag kom hem från att ha ätit gott och spelat Mölkky hos Eva så upptäckte jag att mitt nätverk hemma var helt dött. Ingen TV, inget bredband, ingen wifi. Jag hoppades på att det skulle vara tillfälligt och att det skulle vara uppe i morse när jag vaknade men icke. Det blev till att hastigt och lustigt rusa till jobbet för att kunna jobba lite och samtidigt surfa omkring på Telias hemsida för att få tag i supporten.
Och naturligtvis glömde jag terminalglasögonen hemma så efter att ha kisat mig igenom hela förmiddagen rusade jag hem igen för att äta lunch och tillbringa timmar i Telias kö till supporten och sen ytterligare några timmar i samtal med supporten där jag fick rycka och dra i varje sladd och kolla alla kopplingar till router osv tills de slutligen kom fram till att felet inte ligger i min lägenhet utan i fibern någon annanstans. Men nu är det felanmält och en tekniker ska höra sig så fort som möjligt, allra senast på onsdag-torsdag nästa vecka, och sen komma och försöka åtgärda felet.
Så nu ska hela helgen tillbringas med enbart telefonen som sällskap (den fungerar, tack och lov!). Det är nostalgi som gäller, jag ska försöka minnas mitt 70-tal - för det var väl ungefär så världen såg ut på den tiden om jag inte minns fel. Fast minus mobil, då. Men då fanns det å andra sidan TV så de kanske tar ut varandra.
Imorgon ska det bli regn hela dagen, tydligen, så perfekt se-på-TV-väder. Dessutom har jag precis läst ut min nyaste bok så det som återstår är väl att köpa hem en massa magasin och korsordstidningar för att få tiden att gå till måndag när jag kan gå till jobbet igen. Jag trodde aldrig att jag skulle längta till att gå till jobbet men så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar