Jag hatar att vara sjuk och är en gnällig sjukling i vanliga fall men det är definitivt ingen hit att vara snorig och nysig mitt i en pandemi i juli när det är över 30 grader ute. Framförallt inte om man bor i min lägenhet.
Eftersom de flesta av mina fönster vetter mot söder och fyra av dem dessutom är takfönster så är det inte bara luften som värmer, utan solen hjälper till också. Jag brukar alltid ha åtminstone några grader varmare inne än ute pga solen.
Det enda sättet att stänga ute värmen är ju att dra för gardiner och mörkläggningsgardiner och stänga alla fönster, vilket för med sig att det inte bara blir ännu varmare utan även mörkt och instängt. Det känns som att bo i en grotta. Eller ett bergsrum.
Men nu har jag ju min lilla Woods:ie, min nya portabla AC, som gör att jag åtminstone kan få ner värmen till under dödliga nivåer. Och för att ingen kyla ska smita ut genom fönstret har jag konstruerat (nåja!) ett skydd med hjälp av sopsäckar och packtejp. Massor av packtejp. Det är inte snyggt men förhoppningsvis funkar det.
Men även med hjälp av det får Woods:ie kämpa hårt för att få ner temperaturen till nivåer det går att leva i. Som tur är ska den här värmen enligt SMHI (och jag hoppas verkligen att de inte ljuger den här gången!) bara vara i två dygn. Sen ska det bli trevligare väder igen. Håller tummarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar