And Then There Were None

 
Det är ju tur att vi har så många bra teaterföreningar i stan, så man kan gå och se And Then There Were None så här en grå och slaskig torsdag i februari.

Men vi inledde med BT (Before Theatre) på nyöppnade Le Bon.

Jag bestämde mig för en ost- och charkplanka, som var riktigt bra och alldeles tillräckligt på kvällen för mig.

Sedan trippade vi ner till Hallarna för att se föreställningen. 

Kalbo Kultur består ju av rutinerade scenrävar och gör alltid bra ifrån sig men de hade nog kunnat hacka lite i manuset. Det var väldigt pratigt!

Tyvärr säger de att de inte ska spela Gideon Wahlberg i sommar, vilket i alla fall jag kommer att sakna. Man får hoppas på att de ångrar sig när spelperioden för And Then There Were None är över...

Svullarvecka

 
Jag törs nog inte ställa mig på vågen den här veckan. Det har svullats så mycket att jag antagligen får en chock.

I måndags fick vi god mat, god efterrätt och godis hos Marie. I tisdags var det Fettisdag och alltså en semla. 

Och igår var det Alla hjärtans dag. Först fick vi förmiddagsfika av facket.

 
Vi fick även en massa presenter från facket - tuggummi, halstabletter, handgel, skoputs och ett nyckelband.

 
På eftermiddagen bjöd avdelningen på fika - vaniljhjärtan, gelehjärtan och praliner. (Eller som Anneli uttryckte det "lite sött, lite rött och lite kärlek")

Och ikväll är det AW (eller snarare, BT = Before Theatre) efter jobbet! Det får nog bli vatten och knäckebröd i en månad efter den här veckan...

Fettisdag

Jag är inte jätteförtjust i semlor men är det fettisdag så är det. Och jag hade sån tur att det fanns semlor med vaniljkräm i stället för mandelmassa på Café Källaren.

Men på vägen dit tog jag en liten promenad i parken. Och man måste ju erkänna, att vad man än tycker om snö och vinter - visst är det väl vackert!

Jeopardy igen

Idag var det manfall på spelkvällen pga sjukdom, vädret och okänd orsak (förmodligen vädret där också). Vi var fyra tappra spelare som trotsade snö och yra och väl där upptäckte vi att vi ju kunde spela Jeopardy! Jag älskar ju av någon anledning Jeopardy men vi är i princip för många för att kunna spela det. Men idag...

 
Men först fick vi ju förstås en massa god mat och smaskig efterrätt. Och jag fick specialte som faktiskt var riktigt gott.

Och eftersom jag (ähum!) vann första omgången av spelet, så tyckte jag att jag kunde vara frågeställare den andra omgången.

 
Jag tror att en anledning till att jag är så svag för Jeopardy är alla knasiga - och ibland obegripliga - kategorier.

Men vi stannade inte så länge. Det hade börjat snöa igen och vi tog oss hem i tryggt och säkert tempo (40 på Strandvägen och 70 på motorvägen). Bättre att komma hem lite sent än inte alls...

Men det bar lite emot att lämna den sköna värmen och ge oss ut i snövädret igen.

Basket-jinx

Nu är det officiellt - jag är en jinx! I alla fall för sporten - och framförallt basketen - i stan. Jag såg så mycket fram emot att gå på basket igen efter ett uppehåll på ett par månader år. Och det har ju gått så bra för Dolphins, de har ju varit praktiskt taget oslagbara under hela mitt basket-uppehåll.

Så jag såg fram emot att se dem vinna igen. Och hade letat fram min Dolphins-halsduk dagen till ära.

Allt var perfekt, även den obligatoriska varmkorven!

Idel glada miner, alltså! Och eftersom vi satt precis bakom Borås spelare passade jag på att vifta med min halsduk så ofta jag kunde.

Och det såg verkligen lovande ut till en början. Dolphins inledde med 10-0 och efter den första halvan av matchen ledde de fortfarande, om än inte helt betryggande.

Men under pausen måste ryktet ha nått spelarna att jag var där, för när de kom tillbaka började de spela som krattor! De missade skott, tappade bollen, snubblade på sina egna fötter och drog på sig foul efter foul.
 

Så naturligtvis förlorade de matchen! Jeanette försökte trösta mig med att det bara var med fyra poäng men det var en klen tröst. 

Och nu är jag väl portad från all sport i stan på livstid. Och blir de inte svenska mästare i år också (efter tre år på raken när jag inte har sett en enda match) får jag väl flytta från stan helt. Jag kanske ska flytta till Linköping och börja heja på LHC - för att ge Vita Hästen en chans att avancera...?

Bengt Lindström

 
Idag gjorde Kulturföreningen en utflykt till Galleri Sander och Bengt Lindström-utställningen där.

Jag måste erkänna att jag inte visste mycket om honom innan men vi fick en intressant guidning av galleriägaren. Nu vet jag att Bengt Lindström är en av våra svenska konstnärer som är mest känd internationellt och som tjänade stora pengar på sin konst redan under sin livsstid. (Ingen svältande konstnär på en vind i Paris, där inte...).

Och det var väl en himla tur att han tjänade så bra med tanke på hur mycket oljefärg det gick åt till hans konstverk. De är inte bara stora, utan tunga också. Den på bilden ovanför väger 55 kilo!

 
Och den vävda mattan gick inte av för hackor, den heller! Det är ingenting för en vägg i en vanlig villa eller lägenhet!

 
Jag gillade nog litografierna bäst. Och om jag någonsin får 7 rätt på travet kanske jag har råd att köpa en också.

Men jag köpte faktiskt inget, inte ens en dalahäst i Bengt Lindström-färg...

Blåst på semestern

 
Jag har en hel del kul(tur)-aktiviteter inbokade framöver och först ut i kväll var Blåst på semestern. Tyvärr var vi en reducerad skara - det var influensa på Skånegatan, så Maria och jag fick klara oss själva.

Vi grundade med att äta lite god mat på Meze. Jag var fortfarande mätt efter lunchen men lyckades klämma i mig fyra rätter (och en efterrätt) i alla fall.

Föreställningen visade sig vara interaktiv teater som var riktigt rolig. Det är alltid kul när publiken är med på noterna - och det var vi.

Det fanns både mat och alkohol att köpa i baren men vi var för mätta för något annat än lemonad.

Själva föreställningen var bara en timme och sedan blev det en rask promenad hem i snöyran.

Nu är det vinter igen!

Sushi-stund

Jag börjar känna mig liite trött på att leva livet bland svarta sopsäckar, framförallt som jag inte har en aning om vad som finns i dem! Hela helgen har gått åt att dra ut säck efter säck på balkongen, öppna dem för att se vad som finns i och sen tejpa ihop dem igen och skriva på tejpen vad som finns i.

Det kanske inte ser så ut men jag har faktiskt kommit väldigt långt, bara det att jag kan se tv:n igen är ett enormt framsteg.

Så, jag unnar mig lite sushi innan jag fortsätter kolla säckarna.

Och inte en mal i sikte på en vecka! Peppar, peppar! Hoppas det fortsätter så. Men jag tänker inte pusta ut helt förrän tidigast december 2024...