Bottenskrap

Bara några få dagar till...! Nu är det snart slut på den här ett-inlägg-varje-dag-veckan och tack och lov för det, säger jag! Min stackars lilla ärthjärna är ansträngd till sitt yttersta för att hitta på något att skriva om varje dag och nu är den helt enkelt uttömd.

Idag har jag ingenting att skriva om, såvida ni inte brinner av otålighet att få höra att jag tillbringade 35 minuter på cross-trainern i morse (jag läste nästan ut den här månadens Allt om historia. Måste komma ihåg att fixa något att läsa under träningen till på måndag!) och fortfarande försöker spara på min arm.

I ren desperation kastar jag in några blandade outfits från de senaste veckorna. Jag erkänner att jag har slarvat med mina outfits på senare tiden men jag ska skärpa mig (om jag får ledigt någon gång från att skriva inlägg och allt tv-tittande!).

På fyndfronten intet nytt

Frekvensen på vinter-fynd börjas trappa av och man får nog säga att den här rea-säsongen i det närmaste snart är över. Men det betyder inte att man kan börja slappna av och tänka på andra saker. Livet som rea-haj är minst lika krävande (om inte mer!) som en elitidrottsmans. Det är nu den verkligt tuffa tiden börjar – hårdträningen inför sommar-rean!

I tisdags var jag och Conny och Eva till Lin & Co för att se om vi kunde sko oss på deras konkurs, men därav blev intet! Det visade sig att de hade ”Utförsäljning 20-60 %”, vilket innebar att de rotat fram en massa udda, osäljbara plagg från de senaste 5-10 åren (och jag är säker på att jag kände igen minst hälften av dem från utförsäljningen de hade förra våren och den andra hälften från outleten i Tornet) som var satta till 60 % och allt annat var 20 %. Alltså – 20 %!!! Det är knappt att det borde få kallas rea! Men vi tre hade en trevlig stund inne på Designtorget efteråt och sedan en snabbfika innan vi åkte till våra respektive hemorter, så det var inte en helt bortkastad kväll.

I onsdags bestämde jag mig för att ta en sväng till Myself & Friends utifall jag hade missat något när jag var där sist. Det hade jag inte men jag köpte ett par strumpbyxor, nedsatta 30 % från 109kr till 76kr, bara för att hålla mig i form. (Jag vet! 30 % är inte optimalt men det är i alla fall bättre än 20 %!)

Men alla fynd är inte rea-fynd!

En (inte riktigt) klok man sade en gång: ”En kvinna som kan hålla tyst är värd sin vikt i guld”. Det är ju skitsnack, det vet vi ju alla och jag är säker på att den misogynistiske skitstöveln fick vad han förtjänade till slut. Däremot är det sant att en kvinna som kan knacka ner ett ordinarie pris till ett reafynd är värd sin vikt diamanter. (Och det är diamanter som är en flickas bästa vän, så det så!)

För någon vecka eller så sedan var jag inne på Lagos och rekognoscerade och blev lite förtjust i de här:

Det fanns ingen röd lapp på dem och det stod på prislappen att de kostade 79:-/st. Men eftersom de låg på ett bord ihop med en massa andra saker med röda halvapriset-lappar, så gick jag fram till kassan och frågade artigt personalen om det händelsevis var så att rosetterna också var till halva priset. Det var de inte men när jag, fortfarande lika artigt och respektfullt (man ska aldrig vara otrevlig mot butikspersonal – de jobbar hårt och förtjänar respekt! Dessutom har de personalrabatt och sådana människor är alltid bra att hålla sig väl med.), påpekade att man kanske kunde bli lurad av att de låg på samma bord som rea-varorna, så fick jag köpa båda två för samma pris som en. Jag önskar nästan att det fanns ett rea-OS, då hade man guldmedaljen som i en liten ask!

Träning

Idag kan jag berätta att jag var och tränade i morse. Trots att jag hade sådan träningsvärk från i måndags att jag knappt tog mig ur sängen utan baklastare! Jag tycker att jag förtjänar om inte en medalj, så i alla fall lite sympati.

När jag kom till gymmet var Conny där, fräsch som en nyponros efter att ha sprungit på löpbandet i en timme.

Hur gör hon? Om det var jag som hade sprungit på löpbandet i en timme, skulle man inte kunna se mig för alla sjukvårdare som höll på med återupplivningen!

Jag nöjde mig med blygsamma 25 minuter på crosstrainern och lite blandade mag-, rygg- och stretchövningar. Jag har bestämt mig för att inte göra några överkroppsövningar på ett tag eftersom min arm har börjat krångla igen. Med lite tur kan jag vila den bra annars får jag beställa tid hos någon armspecialist – om det nu finns sådana.

Läs även andra bloggares åsikter om Träning

Söndag

Det har varit en hektisk helg i Casa LaRubia! Inte nog med att jag varit på konsert och födelsedagsfest och var tvungen att skicka in tre (3!) inlämningsuppgifter på en gång på min kurs, det har dessutom varit en hel del TV! Jag har inte haft tid att utöva min favorit-helg-sysselsättning – ingenting! – på hela helgen. I söndags var det riktigt körigt – först var det finalen i Project Runway på trean och sedan började en ny säsong av Burn Notice (som jag faktiskt är riktigt förtjust i) i TV6! Inte nog med det – i fredags var premiäravsnittet av SGU (det är Stargate Universe för er icke-Gaters!) och det var till råga på allt ett dubbelavsnitt! Jag har även hört ryktas att Criminal Minds har börjat en ny säsong på torsdagar i Femman… Herregud, jag får nog gå ner på deltid! (Jag kanske borde säga upp mig från jobbet helt och hållet så kan jag ägna all min tid åt att blogga och se på tv! …Hmmm!)

Nåja, det kanske går att reda ut med lite organisation. Project Runway är ju slut, som sagt, och jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om SGU ännu (men som diehard gater lär jag nog falla in i ledet så småningom). I värsta fall får jag skaffa en jättestor inspelningsbar hårddisk, så kan jag spela in allt och se det när jag får en stund över nästa decennium eller så.

Nej, nu har jag inte tid med er längre! Lin & Co i Linköping har kursat och jag ska dit och leta efter nya reafynd. Med lite tur får jag ihop till ett inlägg imorgon också…

Lördag

Det är så här, förstår ni, att jag har ett enastående gott minne. Åtminstone anser jag själv det och vägrar erkänna något annat. Ibland önskar jag att jag inte hade så gott minne. Vissa saker behöver man inte minnas. Bland de saker jag inte glömmer finns t ex:

-Samtliga familjemedlemmars personnummer, inklusive de fyra sista siffrorna

-Telefonnumret vi hade när jag var 12 år (däremot minns jag inte alltid vilket telefonnummer jag har nu men det är en annan sak!)

-Telefonnumret som Mia Erikssons mamma hade när vi gick på gymnasiet

-Annikas förra portkod

-Kombinationen till kodlåset på min första dagbok (jag var sju år!)

-Kungens födelsedag (varför??)

-Vad de 7 S:en står för (Stund, Ställe, Styrka, Slag, Sysselsättning, Symbol och Sagesman – det ni!)

-Att Jocke låste in mig på utedasset på landet den 12 augusti 1980 (Det minns nog han också, om inte annat för att han fortfarande har kvar den knäckta näsan och ärren efter mina naglar i nacken!)

Jag är alltså oerhört stolt över mitt minne och när folk antyder att jag borde skriva ner något för att komma ihåg det, så säger jag bara ”Åh nej, det behövs inte! Det kommer jag ihåg ändå. Ni förstår, jag har ett sådant fantastiskt gott minne!”

Förra veckan fick jag ett mail från Anette som lydde så här: ”Ska vi ses kl 18:30 på lördag, så vi hinner beställa till pausen? Det börjar ju kl 19.”

?????! Lördag? Paus? Vad är det som börjar kl 19? Jag var tvungen att be om ett förtydligande och då framkom att jag tydligen skulle på konsert. Då började det röra sig lite i bakhuvudet på mig. Jag mindes att Maria hade beklagat att hon råkat dubbelboka sig en viss kväll – hon hade biljetter till något som krockade med en resa och hon undrade om Anette och jag ville ha hennes biljetter. Det ville vi ju naturligtvis, det var bara det att jag inte hade lagt datumet på minnet. Och det visade sig alltså att det var i lördags!Men, inga problem – jag var där halv sju prick, eller däromkring, och vi beställde till pausen (85 spänn för världens minsta macka och en kopp te!!!) och intog våra platser. Det var en hyllningskonsert till Stephen Sondheim med Helen Sjöholm och Fredrik Lycke och naturligtvis Sveriges Bästa Symfoniorkester, nämligen LaRubiavilles Symfoniorkester (eller Norrköpings Symfoniorkester som de kallar sig ibland.) under ledning av Anders Berglund. Det var några timmars riktigt trevlig underhållning och dessutom blev jag kallad ”ung dam” av min cirka hundraårige bänkgranne till höger, så det var en riktigt lyckad kväll!

Och nu till det viktigaste: vad var kvällens outfit? Jo, den här:

(med några små ändringar, förstås!)

Och där fick jag möjlighet att prångla in ett litet rea-fynd också (jag har några reafynds-äss i rockärmen som tur är!), nämligen det här:

Ärmlös trikåklänning från Vero Moda, har kostat 259kr, jag betalade 77,70kr (vad blir det – 75% rabatt?)

När jag köpte klänningen för några veckor sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle ha den till, jag blev mest förförd av det låga priset men nu kom den ju till nytta. Man vet aldrig i förväg när man får nytta av ett rea-fynd.

Läs även andra bloggares åsikter om Dagbok, Outfits, Rea-fynd

Fredag

Det har visat sig att jag måste uppdatera bloggen varje dag i 5-7 dagar enligt anvisningarna i kursen jag går på. Eftersom jag inte har något att skriva om (inte för att det verkar bekymra andra bloggare), så blir det som det blir.

Jag tänkte börja med att rapportera om fredagen. I fredags fyllde alltså Jocke år och jag åkte dit för att som hastigast säga grattis och sedan ägna resten av kvällen åt Vidde.

Om ni undrar varför han har en massa rivmärken i ansiktet är det för att han har fått stryk på dagis av en ungjävel som kommer att önska att han aldrig blivit född när jag får reda på vem det är. Som tur är, är ju Vidde en glad och gullig unge som lägger sånt bakom sig (till skillnad mot sin faster. -Undrar hur man får tag i en bazooka?), så han var lika söt som vanligt.

Det var faktiskt en dubbel födelsedag eftersom jag också blev firad, Jockes och min födelsedag är så nära varandra att vi tänkte att vi slår ihop dem. Jag fick ett kuvert av Vidde.

I kuvertet låg ett presentkort:

Tänk, han är bara 15 månader och kan redan skriva så fint!

Jag ser verkligen fram emot fotoboken. Med tanke på hur snabba hans föräldrar är i vanliga fall lär den innehålla finfina bilder på när han tar studenten.

Efter att firat, blivit firad, ätit en massa god mat och tårta och (naturligtvis) gullat med Vidde, åkte jag hem och tittade på SGU. Men mer om det i ett annat inlägg!

Läs även andra bloggares åsikter om Dagbok

Ny layout

Som ni kanske märker har jag ändrat lite i layouten. Det är för den där kursen jag nämnde tidigare och vi har nu alltså kommit fram till fjärde uppgiften. Nu får vi se om Jakob godkänner det (han är sååååå petig!), i så fall kan det hända att jag ändrar tillbaka till som det var förut eller kanske på något annat sätt. Vi kan ha omröstning - vilka gillar den nu och vilka tyckte den var bättre förut? (Jag är säker på att Conny gillar den bättre nu!)

Jag kommer även att vara tvungen att skriva ett inlägg om dagen i 5-7 dagar så förbered er på svamliga, inkonsekventa inlägg den kommande veckan alltså.

Därtill är jag nödd och tvungen.

Fint besök

Igår fick jag jättefint besök! Så fint besök att varken jag eller lägenheten kommer att hämta oss i det närmaste. Vidde kom nämligen och hälsade på!

Till att börja med var han ganska tyst och lugn:

Men sedan kvicknade han till och började utforska omgivningarna:

OBS! Lägg märke till den tjusiga stassen! Den har Fasse köpt, dock ej på rea.

Det fanns massor av kul saker att leka med, både en stoooor boll...

...och ett hjärta på en pinne.