En erfarenhet rikare

Varje erfarenhet gör oss rikare, sägs det ju (tror jag i alla fall. Eller kanske What doesn't kill you makes you stronger. I vilket fall kan jag nu bocka av Besök på akuten från min Att-göra-lista.

Jag började känna mig yr och väldigt orkeslös i måndags eftermiddag och hade ingen aning om vad det var. Ingen snuva, ingen hosta och ingen halsonda tyckte i alla fall jag tog bort förkylning, influensa och kanske Covid-19 från listan med möjliga förklaringar. Jag tyckte att blodtrycket var lite högt och jag hade 37,5 i temp. När jag gick och lade mig bestämde jag mig för att ringa Vårdcentralen nästa dag (tisdag). 

Och sen började cirkusen:

Tisdag: Ringde Vårdcentralen, fick meddelandet "Det är många som ringer just nu och det går inte att ställa sig i kö. Var god försök igen nästkommande vardag". Kontaktade Kry via appen på telefonen, fick prata med en sjuksköterska som frågade om jag hade feber. Jag svarade 37,3 och hon sade "Det är ju inte feber men det kanske kan vara någon infektion ändå", hon lämnade över till en läkare, också via appen, som inte heller tyckte 37,3 var feber men tyckte att jag skulle kontakta Vårdcentralen.

Onsdag: Ringde Vårdcentralen, fick meddelandet "Det är många som ringer just nu och det går inte att ställa sig i kö. Var god försök igen nästkommande vardag". Kontaktade Kry via vårdcentralens hemsida, där man lovade att boka ett besök på vårdcentralen om de tyckte det var nödvändigt. Fick prata med en sjuksköterska som tyckte att jag borde besöka vårdcentralen och som försökte boka en tid åt mig - men det visade sig att det inte fanns några tider!

Torsdag: Ringde Vårdcentralen, fick meddelandet "Det är många som ringer just nu och det går inte att ställa sig i kö. Var god försök igen nästkommande vardag". Kontaktade 1177, som definitivt tyckte att jag skulle kontakta vårdcentralen och när jag sade att jag hade försökt i tre dagar tror jag hon surnade till lite, så hon ringde själv upp vårdcentralen och beordrade dem att ringa mig.

Och till slut ringde dem och jag fick en tid till kl 15. Under samtalet sade sköterskan att "vi får se om vi kan hjälpa dig här eller om vi skickar dig till akuten.

OK...

När jag väl hade lyckats få en tid till vårdcentralen och hade tagit mig dit - via taxi - ska jag erkänna att de verkade ta mig på allvar. Det togs EKG, blodtryck, syresättning och sänka (jag kan ha glömt något) och lyssnades på hjärta och lungor och klämdes lite här och där.

Till slut bestämde man sig för att en propp i lungan inte kunde uteslutas och de tyckte jag skulle åka upp till akuten. Alltså, taxi till akuten.

Det finns inte mycket att säga om den upplevelsen mer än att det förmodligen var de längsta sju timmarna i mitt liv. Framåt kl 20, när jag inte hade ätit på åtta timmar, köpte jag en yoghurt ur automaten för 22kr och naturligtvis fick jag exemplaret som inte hade någon liten plastsked i locket!
 

Jag köpte även en päron-Mer, som tack och lov inte saknade några delar.
 

Efter bara någon timme kom jag äntligen in i ett undersökningsrum och blev EKG:ad igen och tappad på lite blod och sen lämnad där i nästan tre timmar till.

Till slut dök läkaren upp och gjorde en grundlig undersökning och kollade proverna noga innan han - tack och lov - dissade teorin om propp i lungan. Han dissade även min teori om järnbrist. Han ville inte ställa någon diagnos men eftersom ett prov visade lite för höga värden av någonting som han sade brukade tyda på uttorkning och jag berättade att jag hade (antagligen) inflammerade tarmfickor i påskas ansåg han att det kunde vara en kombination av nedsatt immunförsvar och uttorkning efter tarmfickorna och en infektion av något slag. Så jag fick ta taxi hem igen vid midnatt.

Idag har jag känt mig bättre och var riktigt pigg ända fram till 14:30-tiden, då jag helt plötsligt blev jättetrött och fick gå och lägga mig i soffan en stund. Eftersom min temperatur idag var betydligt lägre än den har varit tidigare i veckan (36,5) så tror jag faktiskt på att det faktiskt var en infektion som blev värre pga att kroppen kanske inte hade hunnit återhämta sig efter uttorkningen. Om jag har min vanliga temp (36,2) imorgon och mår bättre då, så vet jag det. Jag önskar att vårdpersonal kunde lära sig att alla människor inte har 37,5 i grundtemp och att vi lågtempare faktiskt kan ha feber under 38 grader! 

Men jag anser ändå inte att jag slösade bort de sju timmarna jag satt på akuten, för hade det varit en lungpropp så hade jag kanske slösat bort ännu mer tid än sju timmar om jag inte åkt till akuten - typ, resten av livet. Så jag är tacksam för att de inte ville chansa.