Hurra! Dolphins har precis spöat Plannja i första finalmatchen! 104-95! Nu behöver de bara utklassa dem i två matcher i Luleå också, innan de tar hem guldet på hemmaplan nästa torsdag. Då har jag biljetter! Kom igen nu, allihopa: SM-guld, SM-guld, SM-guuuuuuhuld!
Eftersom mina planer på att göra om köket till klädkammare gick i stöpet, har jag nu beslutat att jag måste göra mig av med större delen av min garderob om jag någonsin ska få plats med mer. Så nu har jag varit både nere i källaren och uppe på vinden och hämtat en massa kläder som ska granskas ingående och dömas antingen till några månaders respit eller evig fördömelse hos Myrorna. Och den här gången ska jag vara fullständigt hjärtlös och rensa bort allt som jag innerst inne vet att jag aldrig kommer att ha på mig mer, hur många minnen vi än har tillsammans. För det är ju så, att vissa plagg är inte bara plagg utan gamla vänner. Och här är några gamla vänner som nu vinkas av för evigt (ni kommer nog att känna igen dem!):
Min härliga gamla Day Birger et Mikkelsen-blus som jag glittrat ikapp med så många gånger!
Min safari-jacka från NOW (NOW var ett märke som fanns på åttiotalet, ungdomar!) Praktiskt taget vintage! 
En annan gammal NOW-favorit, var jä-igt snygg till skidbyxor (ja, så länge sen är det!)
En blus från Triangle – Herregud, jag bodde i den sommaren -91! Jag har faktiskt inte hunnit så mycket längre, det tar tid när man måste gråta en skvätt ihop med varje plagg, men processen fortsätter tills allt är över. Jag återkommer med fler gamla vänner längre fram. Och hittar ni något ni vill ha under tiden, så får ni komma hit och hämta...
Det märks att man är en rutinerad rea-haj när man inte aktivt behöver leta efter fynd längre, utan de kommer och anmäler sig själva!
När nu våren/sommaren är i antågande, har jag funderat lite på vilket tema jag ska satsa på för den kommande säsongen. Man kan ju inte bara kasta på sig några plagg hipp som happ, utan man måste ha en röd tråd... Och eftersom jag snart ska börja röra mig i författarkretsar, så kom jag på ett tema jag nog aldrig varit närmare än 100 meter, nämligen Boho-chic! Eller Etno-chic, kanske – vad vet jag? (Jag har ingen aning om det är ill-trendigt för tillfället eller inte men sådant orkar jag inte hålla på med längre – det tröttade jag ut mig med på åttiotalet!)
Jag känner mig helt enkelt redo för rysch och volanger och broderier efter hösten/vinterns lite strikta, fyrkantiga stil. (Droppen var nog när Bodil på jobbet tyckte att jag såg ut som en konferenssekreterare!) Och även om det bär mig emot, så kan jag till och med tänka mig (och jag kan knappt skriva det hemska ordet, händerna skakar så!) pasteller! (Jag klarade det utan att kräkas! Jag kanske har kommit i klimakteriet redan? Men jag har ju inte minsta lust att färga håret henna-rött!!!) (?)
I alla fall - åter till ordningen - så surfade jag runt lite grann i jakt på något flummigt i en färg jag inte brukar använda och på Sid and Sally hittade jag två tunikor/klänningar jag kunde tänka mig. De var ju naturligtvis inte på rea och det kändes konstigt, så för att vänja mig vid tanken bestämde jag mig för att vänta med att beställa dem till nästa dag. Och då fick jag ett mail från de trevliga människorna: ”Nu rear vi utvalda vårplagg! 30 - 70 % Rabatt”
Och tror ni inte att de hade satt ned just de två plagg jag tänkte köpa med 30 %? (Hur visste de det? Bevakar de mig? Är det musiken från Twilight Zone jag hör i huvudet?) Men jag är inte den som skådar given häst i munnen, så jag gick raskt in och beställde de här:
Saint Tropez-tunika (OBS! Rosa!), 
Klänning Xin från Culture, 499kr 349kr
Observera att det är premiär, det är första gången jag visar upp mina rea-fynd innan jag ens har fått hem dem! Hoppas bara de passar – det ska ju vara lite rymligt och luftigt (väl?) så jag tog L i båda. Jag har för mig att åtminstone Saint Tropez är danskt så de borde väl har riktiga storlekar och inte kinesiska eller nåt! (En gång provade jag av misstag en kinesisk XXXL-kjol i Singapore, den satt som en benvärmare!)
Nu återstår bara att rensa ut allt strikt, svart murr från garderoben så börjar jag bli redo för sommarsäsongen. Men vänta! Jag måste ju ha någonting till mina inköp! En rea-haj får aldrig slappna av! Återkommer om det...
...har jag fått min inbjudan till releasepartyt för Anettes bok! Jag började tro att det hade fastnat någonstans eller skickats av misstag till någon annan La Rubia (som om...!). Men nu har jag i alla fall fått den!
För ni har väl inte missat att Anette (även känd som min vän författaren Anette Kindahl) får sin fantastiska debutroman Kokongen utgiven av Bonniers nu i dagarna?
Kokongen av Anette KindahlOm ni inte tror att jag är kompis med Anette (författaren, ni vet!), så har jag bevis! Här är en bild med La Rubia (eller La Gorda som jag hette på den tiden – det är 20 kilo sedan!) och författaren på amfiteatern i Bosra i Syrien 2005.
Visst är vi märkvärdigt stylade i håret för att utforska ruiner!
Så nu har jag ju gått och trånat efter att få gå på ett releaseparty och frottera mig med en massa litterati (jag förväntar mig inte så mycket glitterati däremot!) och nu är det snart dags. Dessutom berättar Anette om sin bok och läser lite ur den på Stadsbiblioteket (Café Swartz) den 28 april, kl 18:30 och det kan man ju inte missa. Det är dessutom fri entré. Gratis är gott!
Och nu slogs jag av en tanke: Herregud, vad ska jag ha på mig? Glasögon, antar jag är ett måste – bland alla bokmalar - så de tror jag är intellektuell. Eller åtminstone att jag kan läsa! Men vad passar till glasögon, då? Ingenting jag har hemma i alla fall! Då måste jag nog ta en sväng i lite affärer och köpa en releaseparty-outfit! Och måste man så måste man! :-D
Som jag hade förväntat mig, slog nyheten om att jag hade varit på bio för första gången sedan år noll (visste ni att de har ljudfilm nu?) ner som en bomb i bekantskapskretsen. Inte nog med det, i ett umgänge som mitt där många verkar springa iväg och se alla nya filmer nästan innan de har haft premiär, verkar jag än så länge vara den enda som har sett Alice i Underlandet i 3D. Jag har fått många frågor om hur det var, var det häftigt och så vidare och kände mig nästan populär där en kort stund. Jag börjar känna mig som en föregångare, en trendsetter, någon som alltid har fingret på pulsen och är först med det senaste – en fullständigt ny känsla för mig. Men jag gillar det!
I alla fall ... det var inte det jag skulle prata om. Jag skulle berätta att jag träffade Vidde idag och att han har börjat gå. Dessutom börjar han utveckla en väldigt bestämd personlighet. Följaktligen fick slaven Fasse stå och hålla vakt i en och en halv timme medan Vidde vandrade fram och tillbaka på fönsterbrädet till köksfönstret och pratade med en fluga som hade fastnat mellan fönstren. Sedan fick hans mamma ta över.
Vi åkte också ut lite senare till Viddes nya hus som håller på att byggas utanför stan och då passade Fasse på att filma när han tultade mot bilen för egen maskin. Tyvärr (för er!), så blev filmen för stor för att ladda upp här, så det blir inget av det. Inte heller får ni se några kort på huset – det blir nog fint när det blir klart men än så länge ser det bara ut som en … tja, byggarbetsplats! I stället får ni en bonusbild på Vidde.
Det blir ett sådant gnäll på vissa när jag inte rapporterar om allt jag gör, så jag kör en snabb resumé av den senaste tiden.
Mina inplanerade projekt var (är!) att fixa i lägenheten (jag har en låååång lista!), framförallt att rensa ut allt som ”lagts åt sidan för ev senare behov” (gör ni också så?) men även att fixa till lite nya fräscha detaljer så det känns lite säsongsnytt. Jakten på gardiner går oförtröttat vidare och jag tänker fortfarande måla om i sovrummet – någon gång!
Det började bra: jag hittade ett par söta små ljushållare på Indiska för 49kr/st – inget reafynd precis men billigt ändå.
Jag hittade även en kitschig buddha-lampa med vinröd skärm som jag tyckte skulle passa bra i sovrummet och ge det den där rätta maison de plaisir-känslan ett sovrum ska ha men den får vänta tills nästa månad. Jag råkade nämligen ut för, ska vi kalla det ”oförutsedda pekuniära transaktioner av reducerad karaktär”, d v s jag råkade gå förbi Boutique Siddharta på vägen till en ansiktsbehandling och upptäckte att de hade utförsäljning på en massa grejer.
Så jag passade på att reafynda lite inför sommaren.
Söt långärmad t-shirt med guldknappar och krage från Faust (säger mig faktiskt ingenting, är jag rädd!), har kostat 1275kr, jag betalade 300kr.
Ytterligare en Faust, har kostat 1050kr, även den betalade jag 300kr för.
En långärmad topp från Passport, har kostat 999kr, kostade mig 300kr
En topp från Lerros (vet jag inte heller vad det är!), kostade 100kr i stället för 199kr.
För övrigt har senaste veckan varit upptagen av urtråkiga möten och betydligt roligare spelkvällar och After Work. Dessutom har jag ev ett nytt projekt på gång – få se vad det blir av det!
Nej, nu har jag inte tid med er längre, snart ska jag till Skandiateatern och se Omaka par. Kanske blir det mer om det senare.
Nu har jag någonting att säga som ni inte ofta hör ifrån mig, nämligen: Jag har varit på bio!
Japp, så är det. Vi vet ju alla att, förutom Flimmer-festivalen varje år, där jag samlar ihop mig och ser alla franska filmer som gjorts den senaste tiden och en och annan skum koreansk eller kosovo-albansk film eller liknande under en dryg vecka, så har ju inte jag varit på bio sedan före Kristus. Jag går hellre på teater och föredrar att se på film hemma i min egen soffa med en filt över knäna och en kopp te bredvid mig. Men nu blev jag i alla fall medlurad att gå och se Alice i Underlandet på påskafton.
När vi skulle köpa biljetterna kom jag på varför jag inte går på bio speciellt ofta: 125 spänn! för en film som jag kan köpa på dvd för 99:- för tre på Ica om tre månader! Ocker! Om man sedan dessutom ska köpa popcorn och en dricka går det på ytterligare 49, nu är vi snart uppe i en teaterbiljett. För det priset kräver jag att det är en bra film, annars ska jag ha pengarna tillbaka!
Men det var faktiskt riktigt bra! Väldigt snyggt animerat och riktigt häftigt med 3D! I början där var det nästan så att jag duckade när en blå boll kom flygande emot mig. Den filmen måste jag skaffa hem sedan. Men... kan man verkligen få samma 3D-effekt på TV-skärmen? Och måste man ha sådana där glasögon då? För säkerhets skull så snodde jag med mig mina hem. Vadå? För 125 spänn ska jag banne mig behålla glasögonen!
Jag visste det!
Här kan ni läsa lite närmare om det.
