Utväxta naglar

De senaste veckorna har jag ju varit tvungen att avboka både en massa roliga aktiviteter som AW:ar, konserter och andra träffar och en del nödvändiga som hår- och nagelansning. Och även om jag kan stå ut med att ha luggen i ögonen hela tiden, så har Nosferatu-naglarna faktiskt börjat bli ett problem.

 
Så idag hade bestämt mig för att släpa mig till nagelsalongen hur jag än mådde och hade förberett Emelie på att jag kanske skulle vara tvungen att få naglarna fixade liggandes. Men som tur är så kände jag mig faktiskt riktigt skaplig på eftermiddagen (jag hade ju varit listig och bokat en tid på em eftersom jag verkar känna mig bättre då) så jag kunde sitta upp hela tiden.

Som vanligt fanns det en hel del färger att välja på (dessa är bara en liten del av alla färger, nämligen Luxio-färgerna).

 
Men eftersom det har kommit en ny kollektion, så bestämde jag mig för att testa en av de nya färgerna. Och självklart velade jag både länge och väl mellan Teal Cabrio och Bolero Blue men...

 
...till slut bestämde jag mig för Teal Cabrio, eftersom den kändes lite gladare.

Det gäller att ta till sig allting som piggar upp just nu.

Överdrivet emballage

 
Ibland är det lite fascinerande hur online-butikerna tänker. Jag beställde en ny extern hårddisk och eftersom jag visste att den inte skulle vara större än en mobiltelefon beställde jag den hem till brevlådan.

Döm då om min förvåning när jag hittade ett 1mx1m stort paket utanför min dörr en morgon! Kolla på bilden skillnaden mellan storleken på kartongen med hårddisken och emballaget den kom i! Har de bara en storlek på emballage, eller...?

Balkongbetraktelser

Det bästa med att vara beordrad att sitta på balkongen minst fyra timmar om dagen är att jag kan övervaka mina odlingar. Jag har upptäckt att en liten skata är väldigt intresserad av min balkong, så jag undrar om det är honom jag ska skylla på för att min basilika inte har kommit upp?

Bladsalladen ser än så länge hyfsad ut och är det inte lite, lite grönt på basilikasidan längst ner i bild...?

 
Mina morötter ser också ut att vara på väg upp, även om de verkar lite ojämnt planterade (eller är det skatan som har ätit upp de andra fröna?) 

Och med lite fantasi kan man se lite, lite grönt även i gräslökskrukan. Ser ni, allra längst ner där?

 
Men även inomhus blommar - bokstavligen. Både mina paprikor och en av tomaterna växer duktigt och har börjat blomma.
 

Däremot den andra tomaten ger jag snart upp hoppet om. Den har inte växt ett dugg på snart två månader. Varför har jag inte en aning om eftersom jag har vattnat och pysslat med dem lika mycket.
 

Lite läsning

Att bli "beordrad" att tillbringa minst fyra timmar om dagen på balkongen kanske låter som rena himmelriket för vissa men det är inte så lätt som det låter. Igår hann jag med två timmar (i två omgångar), sen såg det ut så här resten av dagen:

 

Men jag hann i alla fall läsa min nyinköpta Allers och artikeln om min gamla kompis Tina från Stockholm, som föddes in i Plymouth-sekten och som precis hade lämnat den - ihop med sin familj - när vi var på kryssning i Västindien tillsammans 1992 (?)

Här är vi på kryssningsfartyget - Tina till höger och jag till vänster med Lena och Tinas syster Marianne emellan oss.
 

Tina börjar bli ansiktet utåt för sektlämnare, hon har redan varit med i flera tidningar (hon är den enda jag känner som har varit på Expressens löpsedel!), radioprogram och Malou efter 10 - och nu även alltså Allers. Nu ser jag bara fram emot boken...

I övrigt kan jag säga att jag faktiskt tycker Aller var riktigt bra. Inga modebilder som jag gillar men många recept som ser goda och inte alltför avancerade ut och massor utav korsord. Passar en konvalescent som mig alldeles utmärkt - på balkongen eller inne.
 

Frukost på "Sanatoriet"

 
Jag lyder doktorns order och började dagen med frukost på balkongen, numera kallad "Sanatoriet". Det var betydligt bättre väder idag (mulet och inte så varmt) för en balkong i söderläge, så en timme kändes inte lika lång som igår.

Och det var skönt att kunna glädjas åt någonting när man nu har varit tvungen att avboka allt roligt - och nödvändigt! - den här veckan (också): nageltid, klipptid, AW och konsert

SM-guld, SM-guld, SM-guld!

Nu gäller det att samla energi och bli bättre för varje dag!

Balkongliv

Här staplas erfarenheterna på varandra, minsann! Efter att ha mått lite bättre i fredags efter mitt äventyr i torsdags, så kroknade jag helt plötsligt på eftermiddagen och mådde dåligt och var yr hela lördagen och halva söndagen igår. Och helt plötsligt på eftermiddagen igår (Det är lite skumt att alla förändringar verkar hända på eftermiddagarna mellan kl 15 och 17!) började jag piggna till lite igen. Så jag hade gott hopp om att vakna som i morse och må riktigt bra - men nix! 

Jag mådde sämre och lyckades – under över alla under – få tag i vårdcentralen! Så jag har varit där idag igen (jag fick åka ambulans eftersom jag inte orkade ta mig dit själv, så nu kan jag bocka av det också). Den här gången tog de fler prover och jag hade väldigt låga värden D-vitamin, tydligen.

Så, teori nr 1 (min favorit) är akut D-vitaminbrist. Doktorn ordinerade minst fyra timmar på balkongen varje dag (hon sade "Tänk sanatorium!"), vilket inte är så kul som det låter för en sån som mig som inte gillar sol och värme. Jag stod ut en timme idag men det ska bli mulet imorgon, då kanske jag står ut bättre. I bästa fall kan jag ta ut datorn och sitta och jobba på balkongen (Jag sjukskrev mig på 50% för att hinna med att sitta på balkongen) och jag får dra ut yogamattan och lägga mig på golvet under en filt i värsta fall. 

Utsikten från "sanatoriet"!

 

Som tur är hade jag fått en Allers av Maria så jag kunde lösa lite korsord.

 
Jag har även köpt D-vitamindroppar (såna man ger till barn) och en vitamindryck med D-vitamin som jag ska tanka upp mig med. Jag inbillade mig att jag kände mig lite bättre en stund förut efter att jag tagit droppar och druckit vitamindryck, så jag håller tummarna för att det är det.

Teori nr 2 är sub-klinisk något (infektion?) – vilket verkar vara ett litet elakt virus som sitter och bråkar någonstans i kroppen men som inte syns på vanliga prover. Den ska i så fall antagligen gå över av sig själv inom tre-fyra veckor! (Så den hoppas vi inte på). Den glada nyheten är att hjärtat inte verkar må sämre än förut och även att man inte tror det är Covid-19, såvida jag inte har lyckats mutera fram en egen variant.

Så nu håller jag tummarna och tårna ännu hårdare för att det här eländet tar slut snart!

En erfarenhet rikare

Varje erfarenhet gör oss rikare, sägs det ju (tror jag i alla fall. Eller kanske What doesn't kill you makes you stronger. I vilket fall kan jag nu bocka av Besök på akuten från min Att-göra-lista.

Jag började känna mig yr och väldigt orkeslös i måndags eftermiddag och hade ingen aning om vad det var. Ingen snuva, ingen hosta och ingen halsonda tyckte i alla fall jag tog bort förkylning, influensa och kanske Covid-19 från listan med möjliga förklaringar. Jag tyckte att blodtrycket var lite högt och jag hade 37,5 i temp. När jag gick och lade mig bestämde jag mig för att ringa Vårdcentralen nästa dag (tisdag). 

Och sen började cirkusen:

Tisdag: Ringde Vårdcentralen, fick meddelandet "Det är många som ringer just nu och det går inte att ställa sig i kö. Var god försök igen nästkommande vardag". Kontaktade Kry via appen på telefonen, fick prata med en sjuksköterska som frågade om jag hade feber. Jag svarade 37,3 och hon sade "Det är ju inte feber men det kanske kan vara någon infektion ändå", hon lämnade över till en läkare, också via appen, som inte heller tyckte 37,3 var feber men tyckte att jag skulle kontakta Vårdcentralen.

Onsdag: Ringde Vårdcentralen, fick meddelandet "Det är många som ringer just nu och det går inte att ställa sig i kö. Var god försök igen nästkommande vardag". Kontaktade Kry via vårdcentralens hemsida, där man lovade att boka ett besök på vårdcentralen om de tyckte det var nödvändigt. Fick prata med en sjuksköterska som tyckte att jag borde besöka vårdcentralen och som försökte boka en tid åt mig - men det visade sig att det inte fanns några tider!

Torsdag: Ringde Vårdcentralen, fick meddelandet "Det är många som ringer just nu och det går inte att ställa sig i kö. Var god försök igen nästkommande vardag". Kontaktade 1177, som definitivt tyckte att jag skulle kontakta vårdcentralen och när jag sade att jag hade försökt i tre dagar tror jag hon surnade till lite, så hon ringde själv upp vårdcentralen och beordrade dem att ringa mig.

Och till slut ringde dem och jag fick en tid till kl 15. Under samtalet sade sköterskan att "vi får se om vi kan hjälpa dig här eller om vi skickar dig till akuten.

OK...

När jag väl hade lyckats få en tid till vårdcentralen och hade tagit mig dit - via taxi - ska jag erkänna att de verkade ta mig på allvar. Det togs EKG, blodtryck, syresättning och sänka (jag kan ha glömt något) och lyssnades på hjärta och lungor och klämdes lite här och där.

Till slut bestämde man sig för att en propp i lungan inte kunde uteslutas och de tyckte jag skulle åka upp till akuten. Alltså, taxi till akuten.

Det finns inte mycket att säga om den upplevelsen mer än att det förmodligen var de längsta sju timmarna i mitt liv. Framåt kl 20, när jag inte hade ätit på åtta timmar, köpte jag en yoghurt ur automaten för 22kr och naturligtvis fick jag exemplaret som inte hade någon liten plastsked i locket!
 

Jag köpte även en päron-Mer, som tack och lov inte saknade några delar.
 

Efter bara någon timme kom jag äntligen in i ett undersökningsrum och blev EKG:ad igen och tappad på lite blod och sen lämnad där i nästan tre timmar till.

Till slut dök läkaren upp och gjorde en grundlig undersökning och kollade proverna noga innan han - tack och lov - dissade teorin om propp i lungan. Han dissade även min teori om järnbrist. Han ville inte ställa någon diagnos men eftersom ett prov visade lite för höga värden av någonting som han sade brukade tyda på uttorkning och jag berättade att jag hade (antagligen) inflammerade tarmfickor i påskas ansåg han att det kunde vara en kombination av nedsatt immunförsvar och uttorkning efter tarmfickorna och en infektion av något slag. Så jag fick ta taxi hem igen vid midnatt.

Idag har jag känt mig bättre och var riktigt pigg ända fram till 14:30-tiden, då jag helt plötsligt blev jättetrött och fick gå och lägga mig i soffan en stund. Eftersom min temperatur idag var betydligt lägre än den har varit tidigare i veckan (36,5) så tror jag faktiskt på att det faktiskt var en infektion som blev värre pga att kroppen kanske inte hade hunnit återhämta sig efter uttorkningen. Om jag har min vanliga temp (36,2) imorgon och mår bättre då, så vet jag det. Jag önskar att vårdpersonal kunde lära sig att alla människor inte har 37,5 i grundtemp och att vi lågtempare faktiskt kan ha feber under 38 grader! 

Men jag anser ändå inte att jag slösade bort de sju timmarna jag satt på akuten, för hade det varit en lungpropp så hade jag kanske slösat bort ännu mer tid än sju timmar om jag inte åkt till akuten - typ, resten av livet. Så jag är tacksam för att de inte ville chansa.

Balkongbäbisar

Hurra, det händer saker på balkongen! I en av mina "odlingar" har det dykt upp små salladsbäbisar! (Det är i alla fall vad jag hoppas det är, så det inte är små ogräsbäbisar.)

 
Inga andra av mina fröodlingar på balkongen har så mycket som ett grönt blad, så jag är oerhört glad över mina små sallader. Visst är de söta...

 
Hoppas bara jag får ha dem i fred. Jag har två gånger fått jaga bort en skata som har hoppat omkring på räcket och spanat lystet på mina småttingar. Bara han inte kommer och äter upp dem när jag är på jobbet!

Mina odlingar inomhus växer så det knakar. Jag har fått plantera om båda paprikorna och ena tomaten flera gånger redan. Det bådar gott!

 
Den andra tomaten vägrar växa, dock. Den är liten och tanig fortfarande men verkar i alla fall leva fortfarande så jag hoppas den kommer igång snart.

Jag kan knappt bärga mig förrän jag får börja göra sallader på mina egna hemodlade grönsaker!