Festen

Det kan väl knappast ha undgått någon att jag har blivit bjuden på fest för första gången på ungefär ett decennium? En riktig fest, alltså – inte ett utökat samkväm i någons vardagsrum med hemgjorda snittar och en samlings-CD, utan hyrd lokal, catering och ett riktigt band – med andra ord: rubbet!

Festen var en födelsedagsfest för Maria som fyllde eh…..... år. Egentligen fyllde hon i december men av olika skäl bestämde hon sig att ha festen i januari i stället.

Födelsedagsbarnet med dotter

Hon önskade sig inga presenter men vid något tillfälle i somras frågade hon lite försynt mig och Anette om vi kunde göra praliner till hennes födelsedag och jag, som aldrig lär mig hålla käft, svarade glatt ”Ja visst, självklart!”. Jag hoppas Anette förlåter mig så småningom.

Marias fina display med våra praliner

Men, tillbaka till festen. Det bjöds på god mat, väldigt god mat, faktiskt!

...och som nämnts tidigare: ett levande band. Det var lite spännande eftersom Maria hade bokat dem utan att någonsin ha hört dem och det vet vi ju hur det kan bli, eller hur...! Men, ingen anledning till oro, de var ett riktigt fynd och spelade en massa bra soul-, funk- och diskolåtar.

De kallar sig ”Mr Spruce” av någon anledning som bara de själva vet om, men de var faktiskt otroligt bra i alla fall!

Det dansades en hel del:

Och nästan hela Hjärngänget var där:

Och för er som har oroat er för hur jag skulle klara av att gå, och framförallt dansa, i mina nya stövletter kan jag meddela att ni kan dra en lättnadens suck nu. Klokt nog drack jag vin till maten och sedan gick det hur bra som helst att dansa!

OBS! Kvällens outfit!

Så nu vet jag hur jag ska göra om jag vill ha mina skor till jobbet hädanefter – det är bara att grunda med ett par glas vin till frukost!

Vildanden

Det kändes som att det var dags för lite kultur igen och följaktligen har jag varit och sett Vildanden nu ikväll. Jag måste erkänna att jag är oerhört svag för Ibsen och alltid har högt ställda förväntningar när jag ska iväg och man blir definitivt inte besviken på den här uppsättningen - den var oerhört bra! Jag lyckades hålla mig vaken hela tiden trots att det är fredag...

Väl påpälsade kulturknuttar.

Dessutom passade jag på att ”testa” en ny outfit som jag slängde ihop i sista minuten. Den fick godkänt av både Anette och Annika.
Men nu får det räcka med finkultur för idag. Nu ska jag nog spela lite Tombraider Underworld innan jag går och lägger mig, så det blir lagom balans i tillvaron.

Natti!

Strump-feber

Det krävs en nästan övermänsklig förmåga till självbehärskning att gå i närheten av affärer just nu och jag är ju inte direkt berömd för min självbehärskning.

Idag efter jobbet skulle jag bara ta en snabb sväng till Twilfit och köpa ett par snygga strumpbyxor till festen på lördag. Jag har bestämt mig (tror jag!) att jag trots allt ska ha mina nya stövletter på mig och tänkte att om jag har ett par snygga strumpbyxor till, så kanske folk inte tänker ”Åh, så hon uppför sig!”, när jag ligger utspridd på golvet efter att ha försökt dansa i dem, utan istället tänker ”Åh, vilka snygga strumpbyxor!”. (”Åh, vilka snygga skor!” går också bra!)

Men, för att återgå till Twilfit, så kom jag aldrig dit. Jag upptäckte att man har börjat med ”halva reapriset” över hela stan och jag kan inte rå för det – jag dras som en mal till ljuset till röda lappar och ”halva reapriset” är rena sirensången!

Först drogs jag in på Myself & Friends och köpte en halsduk.

Den skulle ha kostat 99:- men de hade knackat ner den ytterligare 30% (och jag protesterade inte!).

(Eftersom det var första affären jag var inne i, hade jag fortfarande ett nanogram självbehärskning kvar så jag köpte inte en InWear-top för 129:- men jag känner att jag antagligen kommer att gå dit och köpa den imorgon eller på lördag.)

Sedan drogs jag av Kraften (rea-kraften, ni vet. The Force!) in på Lindex, där man körde ”köp två, betala för en”, så då var jag liksom tvungen att köpa två par over knee-strumpor.

49,50 för båda.

Till slut kom jag till Åhléns och där hittade jag likadana dunsockar, eller vad de heter – de ser ut så här:

som jag köpte till julklappslotteriet i julas, i hopp om att jag skulle vinna dem själv (men det gjorde ju Sandras mamma i stället!). Då - före jul - kostade de 135:- om jag inte minns fel men nu kostade de halva priset av 67:50 och då kunde jag ju bara inte motstå det!

Jag hittade även två par strumpbyxor för halva reapriset (förstås!)

75:- för båda.

OCH dessutom hittade jag till slut ett par strumpbyxor som jag tänkte ha på lördag, men dem får ni se en annan gång. De var inte ens på rea...

På tal om strumpor, förresten, så hade vi en smärre kris här i veckan när jag trodde att jag hade tappat bort en av mina försvarsmaktens-grå-ylleknästrumpor-med-gul-rand som är så bra att ha nu när det är kallt, men det löste sig – den låg på golvet under bänken i omklädningsrummet på jobbet. Puuuh, det var nära!

Mellanakt

Eftersom det inte har hänt något roligt eller intressant att rapportera om på sista tiden, tänkte jag underhålla (?!) er med lite diversesvammel i stället. Det var länge sedan jag förevisade mina outfits bl a, så här får ni en resumé av den senaste tiden.

Jag känner att jag inte riktigt når upp till min önskade standard i mina outfits när det är så kallt - för tillfället är det viktigare att hålla sig varm än att blända omgivningen! (Vi gamlingar fryser ju så lätt!)

Och då kom jag osökt in på ett köp jag gjorde i mellandagarna! Det var inte på rea och det gick nästan omärkt förbi, det är först på senare tid jag har upptäckt vilket fynd det faktiskt var.

Eftersom jag tillbringade nästan hela julhelgen med att skrapa is och snö från bilrutorna, upptäckte jag att, trots att jag hade tjocka, ordentliga handskar, alltid frös om fingrarna och framförallt om lillfingrarna. Så jag rusade in i någon affär (jag tror det var Accent) och köpte lite hastigt de här tumvantarna för 99 spänn!

Jag är så oerhört nöjd med dem så det är inte klokt! Jag fryser inte ett dugg om händerna längre! Visserligen är det praktiskt taget omöjligt att göra någonting med dem på sig, man blir väldigt fumlig och klumpig men det problemet har jag löst väldigt fiffigt om jag får säga det själv. Jag har nämligen ett par (ganska) tunna skinnhandskar inuti vantarna, så när jag ska slå portkoder, plocka upp busskortet ur fickan, knäppa eller knäppa upp knappar, ta fram plånboken ur väskan osv osv, då tar jag bara ut handen med skinnhandsken på ur vanten och kan då utföra nästan alla finmotoriska små finesser utan att behöva vara helt barhänt! Är inte det det fiffigaste, är det inte det, va, va?

Skor

Jag vet inte om ni minns att jag berättade att jag har köpt ett par nya skor/stövletter som inte var på rea (och jag törs fortfarande inte berätta vad de kostade!). I alla fall, så var det de här:

Jag har haft dem med mig till jobbet några gånger för att – ja, inte gå in dem direkt eftersom det är så mjukt skinn att det känns som att ha tjocka strumpor på sig (med 9 cm klack, då!), men för att jag ska få träna på att gå i dem. Faktum är att nästan alla (tjejer!) på jobbet har lagt märke till mina skor och komplimenterat dem, vilket fascinerar mig lite för jag lägger nästan aldrig märke till skor. Jag har faktiskt en teori om den saken: När de ser mig mödosamt stappla mig fram genom att stödja mig mot väggarna, så tittar de automatisk ner mot mina fötter för att se om jag är gipsad från knäskålen och neråt och då ser de (och förstår!) – ”Åh, nya skor! Så snygga!”

Jag hade ju tänkt ha dem på mig på festen jag ska på nästa lördag men så pratade jag med Maria (vars fest det är) och hon sade att det skulle bli dans. Dans!!! Jag kan ju knappt stå i dem utan att hålla mig i någonstans, så hur i hela friden ska jag kunna dansa i dem?!!! Jag får nog tänka om där. Jag kanske skulle ta mina nya Reebok i stället ;-) Nej, jag blir nog tvungen att köpa ett par nya skor! Jag såg just ett par riktigt snygga på Sid & Sally – hmmmm!

Kattliv

Det har varit mycket katter i mitt liv på sistone. Först var det morfars Missan som var och hälsade på några veckor när morfar var bortrest. Och hon är en riktigt snäll och trevlig liten katt.

Missan

I jul- och nyårshelgen var det Asterix som behövde tröst och kel (och lite mat!) efter att hans husse gick bort och innan han kunde flytta in till sin nya familj i stan. Asterix är också en väldigt försynt och vänlig liten kattpojke.

Asterix

Sedan en vecka har det varit Agusts tur att åtnjuta gästfriheten på Kattpensionat LaRubia, eftersom hans mattar åkt iväg till Tunisien för att roa sig. Agust har också alltid varit en blyg och belevad gentlekatt (ärligt talat en riktig mes!), men på ålderns dar har han börjat förvandlas till en grinig gammal kattgubbe! Han är stingslig, sur och snarstucken. Med jämna mellanrum har jag lust att bara öppna fönstret och kasta ut honom. Som när han:

• högljutt kräver att få godsaker i samma ögonblick som jag kommer innanför dörren efter en hård dags administrerande för att tjäna ihop pengar till kattsand och mjölklinser med kattmynta. (Han har ett speciellt hotfullt och utdraget jamande för sådana tillfällen, som låter som ”Maaaaaaaaaaaaat!”)

• brottas en hel natt med mitt huvud för att få ner det från huvudkudden som han anser är hans plats.

• blir ursinnig för att han vill kela och man måste röra på sig (för att man har kramp i kattstrykararmen t ex) och säger ”fräs, fräs, fräs, fräs, fräääääääääääääässssssssssss!)

Djävuls-Agust

Men så ibland är han faktiskt så himla söt! Som när han:

• lägger ifrån sig ”Yo, bitch! Jag vill kela!”-attityden och verkligen är på riktigt kelhumör och kryper upp i famnen på en och bara gosar.

• glömmer att han är en gammal, sofistikerad kattherre och börjar leka som en liten kattunge.

• rullar ihop sig till en liten boll i lådan som jag gjort i ordning till honom vid elementet i hallen.

Söt-Agust

Men nog är nog! Jag vill ha min värdighet, mitt liv och min kudde tillbaka. Hans mattar kommer och hämtar honom imorgon. Undrar hur dags de kommer? Det är bäst att gå upp tidigt och packa ner hans leksaker och kattgodis och sätta sig innanför dörren och vänta...

Bästa ursäkten?

Jag får ofta höra saker som ”Åh, jag önskar jag kunde komma igång och träna lite mer men jag hinner ju inte! Jag har ju inte tiiiiiid! Förresten, såg du Lurk söker fru/Ensam mormor söker/Ilskna kockdjäveln/Hollywoodfjollor/Hjälp, jag gör bort mig i japansk TV (eller vad de nu heter!) igår?”. Då svarar jag alltid ”Nej, jag var och tränade.” (Fast det är ju lite ljug förstås - i själva verket läste jag antagligen en bok eller spelade dataspel.)

Men idag på Campushallen hörde jag nog den bästa ”Jag har inte kunnat träna för att”-ursäkten på ett bra tag. När jag kom in i omklädningsrummet efter att ha gjort mig förtjänt av fredagsglassen, var det två tjejer (damer? tanter?) där och den ena säger till den andra: ”Jag har inte kunnat träna sedan det blev minusgrader. Jag kommer inte in i bilen för låsen har frusit och min träningsväska ligger i bilen!”

Jag ska spara den till något tillfälle när jag behöver en långsökt ursäkt. (”Jag kan tyvärr inte komma till jobbet på ett par veckor. Billåsen är frusna och jag har alla mina kläder i bilen. Ni vill väl ändå inte att jag ska komma naken till jobbet?!”)

Nytt år, nya fynd!

Igår kväll läste jag ut en bok och upptäckte till min fasa att jag inte hade någon ny bok att börja på, så i morse bestämde jag mig för att gå ut i fimbulvintern och köpa en ny. Eftersom jag tänkte ligga lågt med shoppandet några dagar hade jag planerat det noga; en rask promenad ner till stan, en blitz-räd mot Anderssons bokhandel och en rask promenad hem.

Döm då om min förvåning när jag helt plötsligt upptäckte att jag befann mig inne på MQ, med en massa kläder i famnen, på väg till provrummet med bestämda steg! När jag ändå var där så var det lika bra att prova lite, så det blev några fynd.

Vit blus från Esprit, 149:- (halva priset)

Svart sammetskjol, Paris, Kate & I, 199:- och Blus från STOCKH LM, 199:- (båda halva priset)

Både den vita Esprit-blusen och den svarta sammetskjolen ledde till en stunds vånda där i provhytten. Jag hade ju (som vanligt!) tagit med mig flera storlekar in, i det här fallet både 40 och 42 och när jag provade båda plaggen i 40 visade det sig att de satt perfekt! Förr om åren hade jag raskt gått ut och köpt 38 i båda, fast övertygad om att jag snart skulle gå ner en storlek, men... Den här gången bestämde jag mig, efter en ångestladdad överläggning med mig själv, att faktiskt köpa 42:orna! ”För att de kändes lite bekvämare”! (!?!) Så blev det! Och nu är det officiellt: Jag är gammal!!!